"Du kommer att dö dubbelt så många gånger som du gjorde i Demon's Souls", säger Kei Hirono med ett brett leende. Kei är Publishing Producer på Namco Bandai, och han kan knappt bärga sig när han ska förklara hur svårt Dark Souls är.
"Faktum är att folk kommer att dö tusentals miljoner gånger, men för varje gång någon dör kommer han eller hon att lära sig något nytt".
Låter det kul? Frestande? Ja, faktum är att Dark Souls - den fristående uppföljaren till det hyllade Demon's Souls (9/10) - har en charm som har trollbundit många spelare världen över.
I dagens spelklimat där folk skyr döden och spel undviker det till varje pris fullkomligen frossar Dark Souls i sätten som spelaren kan förpassas till dödsriket.
Dark Souls är ingen regelrätt uppföljare, men det har samma spelsystem och ett liknande upplägg. Den stora skillnaden den här gången är att världen ska vara mycket mer öppen, och att det ska finnas fler sätt att interagera med andra spelare. Detta kan göras via det så kallade "Pledge/Belief"-systemet där du kan hitta likasinnade spelare och tillsammans hjälpas åt i de svårare områdena. Det ska även gå att kommunicera enklare med de andra spelarna via meddelanden.
Du kommer att dö. Hela tiden.
Handlingen är det ingen som talar om, men jag får veta att spelet ska vara cirka 150 procent större än föregångaren. Utöver det känns det snarare som att det är själva spelet som är utmaningen. "Dö inte för många gånger nu", mumlar jag för mig själv.
Jag plockar upp DualShock-kontrollen och försöker ta kontroll över spelkaraktären, en riddare i skinande rustning. Han står på en grönskande balkong, utan fiender i närheten. Ett par trappsteg ned ligger ett rum med en brinnande eldstad.
Eldstäderna kallas för Beacon Fire, och finns utplacerade på kartan vid jämna mellanrum. De används till att hela dig, och det är även här du återföds när du har dött. Genom att stärka elden ökar du även antalet helande brygder som spelare kan bära med sig. "Det här är den enda källan till ljus och hopp i den mörka världen", utbrister Kei Hirono.
Precis utanför rummet ligger en bro, men när jag kliver ut på den ser jag en enorm drake som står ett tjugotal meter bort. När jag närmar mig den ser jag hur den riktar uppmärksamheten mot mig, tar spjärn och sedan avfyrar en eldkvast i min riktning.
Elden härjar min kropp, smälter ned den totalt och jag dör inom loppet av några sekunder. Det andra försöket räcker inte mycket längre, och trots att jag försöker kasta mig undan eldhavet sprider sig flammorna och sätter punkt för mitt liv.
