FEAR 3

Med skräckblandad förtjusning

Trots försäljningsiffror strax under miljonribban samlar Warner sig för att ge ut den tredje upplagan av skräck- och actionspelet F.E.A.R. Utvecklaren Monolith har förpassats till kommande spelet Gotham City Impostors efter tvåan F.E.A.R. 2: Project Origin, och nu är det Day 1 Studios som får förnyat förtroende efter att ha gjort konsolversionerna av ettan.

Handlingen tar vid nio månader senare när huvudkaraktären Point Man sitter i förhör hos Armacham Security om exakt vad som hände i hans uppdrag att stoppa hans mor Alma. Det dröjer dock inte länge innan brodern Paxton Fettel frigör dig i ett sista desperat försök att återförena hela familjen.

Under flykten får de ständigt kämpa mot legosoldater, bestar och andra farligheter, men när de träffar på gamla F.E.A.R.-kollegan Jin Sun-Kwon är det tydligt att Point Man och Fettel har helt olika motiv i sökandet efter Alma, som denna gång är gravid.

Mer om F.E.A.R. 3

Innan jag kastar mig in i F.E.A.R. 3 ser jag två saker som är värda uppmärksamhet. För det första är det tråkigt att det inte finns någon normal textning i spelet, utan det som erbjuds är engelska för hörselskadade. Var med andra ord beredd på massvis med [SCREAMING], [loud noise] och andra frekventa ord, väldigt ofta någon sekund innan det faktiskt sker.

Det andra är nog en sak som är anpassad mot de strikta marknaderna i Tyskland och Australien, nämligen möjligheten att minska både blod och våld, men det behöver du inte oroa dig över eftersom det automatiskt är avstängt. Du måste alltså göra en aktiv handling om censuren ska aktiveras.

När jag spelade tvåan var jag enormt missnöjd över balansen mellan action och skräck. På den tiden var det nämligen bara någon enstaka sekvens som gjorde mig lite rädd, medan allt annat fokus var på en hyfsat generisk tagning av förstapersonskjutare.

Inledningsvis är det som om samma snedfördelning fortfarande existerar, då det är väldigt mycket action när vi ska fly från anläggningen. Men så fort den biten är över märker jag att de har lärt sig sin läxa, då det väldigt frekvent dyker upp obehagliga scener figurerandes Alma och andra otäckheter.

Faktum är att det psykologiska skruvas upp så pass mycket att det till och med bräcker hybridkonkurrenten Dead Space 2 (9/10), även om det aldrig blir lika intensivt som i rymdeposets toppar. Skräckfördelningen är därmed på rätt sida av vågen, men det kan stundtals ändå kännas som att jag lika gärna spelar Call of Duty eller Battlefield, fast utan välbalanserade vapen och den rätta tyngden.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!