Veckans Retrokanon: Fire Force

Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: Fire Force (A500, 1992)

I skuggan av Rambo-filmer och ett pågående krig i Mellanöstern började spelutvecklare verkligen släppa på gränserna för grovt spelinnehåll i början av 90-talet. Fire Force var ett actionspel av den gamla skolan med övervåld i massor. Det är exempelvis förmodligen första gången du i ett spel kan skära halsen av dina fiender.

Se där - en dörr i tomma intet.

Morbidt? Kanske. Underhållande för unga kids, vars föräldrar inte gillade att de spelade? Ja.

Fire Force var egentligen inget revolutionerande spel, det var inte heller jättevackert jämfört med andra spel på Amiga-plattformen. Det går heller inte att påstå att det musiken var särskilt bra - för det fanns ingen.

Fire Force var istället ett väldigt välbalanserat actionspel som blandade in taktiska valmöjligheter beroende på vilket uppdrag som utförs. I bland ska du infiltrera en bas för att lönnmörda en general och i ett annat uppdrag ska du aptera bomber för att förstöra flygplan.

Vilken utrustning, och därmed tillvägagångssättet, är helt upp till dig. Förlitar du dig på smygteknik och din vassa kniv eller kör du fullt ut med din trogna M60 och raketgevär? Dessutom är allting under tidspress då en helikopter hämtar upp dig i slutet av banan - om du kommer i tid, annars blir du kvar i den fientliga öknen.

De slumpgenererade banorna gjorde att det alltid fanns ett visst omspelningsvärde och med Fire Force fick de flesta sitt actionbegär stillat.

Veckans Retrokalkon: Platoon (NES, 1989)

Alla känner väl till Oliver Stones mörka film om Vietnamkriget och dess påverkan på den som deltog. Det är dock färre som känner till spelet Platoon till NES som kom två år senare. Ok - det är återigen ett filmlicensspel, men det är bara att inse att de var lika dåliga förr som nu. Vi kommer inte undan dem.

Vi gå över blodstänkta berg, fallera...

Spelet följer filmens handling någorlunda; i djupaste djungeln tar du dig an Viet Cong-soldater (hade inte Viet Kong varit en bättre titel på NES-versionen? /red.anm.) som gärna sätter en kula i dig eller helt sonika springer mot dig med bajonett i högsta hugg. Turligt nog var detta ett spel med hälsomätare, till skillnad från dåtidens populära dö-vid-beröring-implementation.

Bland Platoons fem futtiga spelsekvenser vill jag minnas en maskingevärsdel som extra rolig; mest för att den var så simpel när man stod där bemannad till tänderna och fienderna kom rusande emot dig. Get some, Charlie!

Det jag kommer ihåg mest var spelets försök att anamma ett förstapersonsperspektiv när du söker igenom tunnlar, något som på den tiden bara var frustrerande och svårnavigerat - särskilt som fiender ploppar upp runt varje hörn. Dock är det ingenting mot den sista delen i vilken du stormar en Viet Cong-bunker (var det inte tvärtom i filmen?) medan du blir beskjuten av allt och alla - löjligt svårt!

Skulle du mot alla förmodan klara det så väntar en boss. Döda honom och du får en animerad slutsekvens från filmen. Bespara dig högt blodtryck och stela Nintendo-tummar och se filmen om igen istället.