Eurogamer.se

GoldenEye 007: Reloaded

En omladdning i högupplöst grafik

Ett ryskt vinterlandskap omger mig när jag är ute på ett uppdrag. Snöblåsten viner framför mig. Det är kallt. En bit bort får jag syn på en rysk soldat. Jag smyger fram, avväpnar honom smidigt och snor hans maskinpistol, samtidigt som jag passar på att ladda min ljuddämpade Walter P99. Det känns som om jag inte är ensam här.

Färden fortsätter, och jag ser ett par fiendegrupperingar till. Jag manövrerar mig förbi dem, ingen mening i att väcka mer uppmärksamhet än nödvändigt. Sedan rör jag mig sakta upp över krönet på en kulle.

Där. Där framme är målet. Jag ser observatoriet som är mitt mål. Men vänta, någonting är fel. Är jag för sen? En blå strimma ljus strålar ner i observatoriet. Det börjar låta ganska otäckt, och luften luktar väldigt mycket freon. Någonting exploderar. En massiv blå våg av energi slår ut från observatoriet och täcker himlen. Alla lampor slocknar och strömledningarna sprakar orosbådande.

En rysk helikopter kommer upp över krönet bakom mig, men piloten verkar ha tappat kontrollen och den slår ner precis bredvid mig. Allting blir mörkt, jag tappar medvetandet.

Mer om GoldenEye 007: Reloaded

Ja, som ni kanske förstått är jag tillbaks i Severnaya. General Ourumov har precis testavfyrat GoldenEye-vapnet. Jag måste stoppa honom, igen.

Jag har varit i London för att klämma lite på det kommande GoldenEye 007: Reloaded till PlayStation 3 och Xbox 360. Spelet har ett tentativt släppdatum denna höst och koden jag fick testköra var enligt utsago i ett väldigt tidigt stadie. Trots detta såg det ganska imponerande ut.

Miljöerna känns igen och har kvar samma känsla från både Nintendo 64 och Wii-utgåvorna, men är betydligt mer detaljerade och levande. Kontrollerna känns naturliga – som om de har blickat lite på hur förstapersonsskjutare har utvecklats genom åren och handplockat de mekaniker som passar bäst, och kasserat de som inte passar in.

Den delen av handlingen jag fick spela igenom var just Severnaya-uppdraget och det gick att ta sig igenom på ett par olika sätt. Dels kan jag spela det väldigt defensivt och smygande genom att försöka utnyttja miljöerna på ett smart sätt för att manövrera mig förbi fienderna och sedan förlita mig på att jag förblir osedd och ohörd i snöstormen

Eller så kan jag försöka köra mer offensivt, och vill jag göra det finns det gott om vapen jag kan plocka på mig från fallna ryska soldater. Dock visar det sig att fienderna är betydligt smartare den här gången och drar sig inte för att kalla på hjälp eller försöka flanka mig. Jag blev ganska snabbt övermannad vid ett par tillfällen och fick falla tillbaka till det välbeprövade smygandet istället.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!