Journey

En resa har en väldigt bred och öppen tolkning. Det kan röra sig om en fysisk resa till mataffären, ett museum eller varför inte en charterresa. Eller så handlar det om en mental sådan, till exempel mognad och vidgade vyer via nya erfarenheter.

Thatgamecompany väljer att ta med spelaren på en fysisk och mental resa på en och samma gång.

De som har spelat utvecklarens tidigare verk, Flow och Flower, vet direkt att det ska bjudas på en upplevelse utöver det vanliga. Lugnt, avkopplande och fokuserat är ledorden hos dem, och Journey har precis samma andemening.

Jag vet egentligen ingenting om vare sig handling, mekanik eller genre när jag sätter mig ner på den sköna lädersoffan och trär på de obligatoriska hörlurarna. Kontrollen är extremt enkel att lära sig, och det är åter igen SixAxis-kontrollen, som de flesta brukar hata, som står för grunden i hanteringen av den mystiska karaktären.

Några sekunder senare början jag med min resa i det stora ökenlandskapet, utan vare sig en karta eller några tydliga mål. Det enda jag ser framför mig, förutom massvis med sand, är ett stort berg långt, långt bort.

Just det är är själva poängen med Journey, berättar Nicholas Clarke, designer. "Vi ville skapa ett spel utan vare sig vinnarmentalitet eller en strävan att döda något monster oavsett om du spelar helt själv eller med någon annan", säger han.

Det dröjer dock inte länge innan jag stöter på slitna delar från ett gammalt bygge, och det visar sig snabbt att jag ska aktivera knappar för att låsa upp portar för att kunna ta mig närmare det mystiska berget. Till en början är det väldigt simpelt att lyckas med delmålen, men det dröjer inte länge innan jag introduceras för en slags sjal som hjälper mig att hoppa och sväva en kort stund.

Ju fler sådana jag hittar, desto längre kan jag vara i luften. Det är något som krävs för att kunna lyckas att aktivera stenar längre fram, och om du är uppkopplad mot nätet kan du även träffa på någon okänd som kanske vill hjälpa dig med lite svårare ställen.

Du kan dock inte prata med honom eller henne inne i själva spelet (chattgrupper PS3-menyn lär bli vanliga), utan vi får försöka att förstå varandra genom... tja, tankeläsande? Denna situation blir dock enbart hypotetisk då jag inte har någon möjlighet att testa det just den här gången, så jag väljer att fortsätta mitt äventyr.