Recension: Catherine

Drömmen om att växa upp!

Detta är recensionen av den amerikanska versionen av Catherine som publicerades ursprungligen 2011-08-10, men återpubliceras nu eftersom spelet släpps i Europa denna vecka.

"Hur länge har vi egentligen varit tillsammans?"

Frågan lämnar mig lite ställd. Jag försöker frenetiskt komma ihåg när vi träffades. Dagen då allt klickade. Jag skruvar lite på mig i stolen. Hon märker att jag ser besvärad ut.

"Men svara då?"

Jag kan inte svara. Jag minns inte. Tiden har sprungit iväg, jag har haft för mycket att tänka på jobbmässigt. Var det 7 år? 8 år? Mer? Det här är en svår fråga. Svarar jag fel får jag antagligen äta upp det tills jag dör. Det här är ju saker jag borde veta. Jag hasplar ur mig en vag ursäkt.

"Jag har haft för mycket att tänka på"

Hon accepterar det, men det lyser fortfarande lite ilska eller irritation i ögonen på henne. Jag borde ju ha vetat det.

"Har du köpt en ny telefon nu igen? Köpte du inte den förra alldeles nyss? Du kan inte hålla på sådär och spendera pengar på sådant. Och ditt drickande är inte direkt gratis."

Mer om Catherine

Nej, den här texten handlar inte om mig, men den hade mycket väl kunnat göra det. Personen som utfrågas är spelets huvudperson Vincent. Frågeställaren är Katherine, hans flickvän sedan många år tillbaka.

Vincent är precis som jag en arbetsnarkoman på strax över 30 år. Det senaste årtiondet har han arbetat och stressat bort. Han har spenderat för mycket tid och pengar på elektroniska leksaker. Tillsammans med kamratgänget tillbringar han kanske lite för mycket tid på den lokala baren Stray Sheep konsumerandes alkoholhaltiga drycker. Allt för att kunna hantera jobbet då stressen och den obetalda övertiden börjar bli märkbar. För att använda en Jungiansk arketyp är han väldigt mycket ett Puer Aeternus, ett 'evigt barn'.

Hans frizon är tiden med kamraterna, hemmet och förhållandet med Katherine. Det fungerar bra och känns kravlöst, men med tiden kommer krav och förväntningar. Katherine börjar känna press från sitt umgänge och sina föräldrar. En dag släpper hon så bröllopsbomben och som det barn Vincent är har han lite svårigheter att hantera den pressen.

Catherine är ett synnerligen moget relationsdrama maskerat som en blandning av animéstilistiska mellansekvenser och ett pusselspel. I grund och botten är den centrala konflikten Vincents oförmåga att växa upp och anpassa sig till samhällets normer och krav - Volvo, villa och vovve. Hans mer rebelliska, eller kanske omogna, sida vill behålla friheten, det mer lättsamma i förhållandet.

Någonting olyckligt händer. Vincent vaknar efter en väldigt blöt natt med en annan flicka (Catherine) i sin säng och ungefär samtidigt börjar han drömma väldigt märkliga mardrömmar. Det här är början på en minst sagt helvetisk vecka för stackars Vincent.

Kommentarer (11)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!