Förtitt: Steel Battalion: Heavy Armor

I ett kvavt och svettigt rum någonstans i centrala Köln fick jag dagarna innan Gamescom se en presentation av Steel Battalion: Heavy Armor.

Steel Battaltion: Heavy Armor är uppföljaren till en av de mer kultförklarade titlarna på Xbox. Originalet har en gigantisk kontroll som tillsammans med spelet kostade en bra bit över 1 000 kronor.

Med kontrollen styr spelaren enorma gående stridsvagnar kallade Vertical Tanks. Bara för att starta upp maskineriet är du tvungen att dra i flertalet reglage och trycka in diverse knappar.

I uppföljaren har Capcom valt en helt annan, inte desto mindre underlig, lösning. Spelet kontrolleras med en kombination av vanlig handkontroll och Kinect. De mer grundläggande manövrerna som att sikta, röra sig och avfyra vapen görs med handkontrollen, medan Kinect står för ett antal andra saker.

Jag fick se hur du exempelvis kan resa dig upp för att öppna luckan i stridsvagnen och få en bättre överblick av slagfältet. När du för armarna upp i luften och drar ner dem framför dig fäller du ner periskopet. Det går även att interagera med besättningen genom att svepa händerna åt sidorna. Det hela kan låta lite festligt, vilket det är, fast på helt och hållet fel sätt.

Faktum är att det var oerhört svårt att låta bli att inte skratta rakt ut under visningen. Många av rörelserna fungerar extremt dåligt och hälften av gångerna var det pinsamt uppenbart att inte ens en ur utvecklingsgruppen kunde få spelet att göra som han ville. Det hela såg helt enkelt fruktansvärt klumpigt och fattigt ut.

Det gjordes under presentationen en stor affär av att medpassagerarna reagerar på de extrema förhållanden som råder i krigszonen. Ibland får de nog och drabbas av panik och försöker fly ut ur stridsvagnen. Då måste du resa på dig och bokstavligt talat dra ner och sedan slå lite vett i dem. När detta skulle demonstreras blev det enormt svårt att hålla mig för skratt. Så pass dåligt är det.

Tanken är givetvis att det här ska bli en slags simulatorupplevelse, alltså kan jag ha en viss förståelse för att spelet ser långsamt och krångligt ut. Det fattiga intrycket slutar dock inte med hur jobbigt spelet ser ut att kontrollera, utan uppdraget som spelades verkar inte gå ut på särskilt mycket mer än att eliminera allt motstånd, och grafiken fick spelet att se ut som det är utvecklat till samma konsol som förlagan.

Tyvärr ser Steel Battalion: Heavy Armor ut att få läggas i högen med spel som försöker göra något innovativt och roligt med Kinect, men istället känns bara onödigt och fånigt. Capcom har extremt mycket korrigering och finslipning att göra om de skall lyckas få ut något vettigt av det här projektet.