Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: One on One (C64, 1984)
Det fanns en tid innan EA Sports ens bildats. Innan baskethjältarna hette Jordan, Malone och Abdul-Jabbar och innan datorspelen hade riktiga namn på spelarna.
Mitt i detta orwellianska tidevarv släppte Electronic Arts spelet One on One - ett basketspel för två spelare och en korg, som stöddes av två av de största artisnamnen i NBA på den tiden, Dr.J. (Julius Erving) och Larry Bird.
Bird och Dr.J. i pixelformat.
Upplägget rent sportsmässigt är sådär amerikanskt simpelt det ibland kan vara; en spelar Larry Bird och den andre spelar Dr.J. och även om du kan möta AI:n så är spelet helt klart roligast mot en kompis (ännu roligare mot en ovän, kanske? /red.anm.).
Att spela två man mot en korg kanske inte hör till vanligheterna på svenska gårdsplaner, men i USA är det som bekant ett naturligt sätt att på ett avslappnat sätt träna basketboll hemmavid.
Även i dag tycker jag att de simpla kontrollerna håller och att det finns en hel del känsla i det urgamla spelet. Klicka för att vända dig och håll in knappen för att skjuta eller hoppa. Om du får läge kan du göra riktigt snygga slamdunks och ett fåtal gånger går till och med baksidan av korgen sönder och en vaktmästare kommer in och skäller på er medan han städar upp.
Jag sticker inte under stol med att det här är ett hyfsat svårt basketspel som kräver en del övning, men det jag fortfarande gillar är enkelheten som ändå gör det enormt mångfacetterat på sitt eget lilla vis. Dr.J. och Larry Bird har inget att skämmas för i dag.
Veckans Retrokalkon: Basketball - The Game of all Games (C64, 19??)
Jag erkänner att veckans Retrokanon inte är en riktig titel som faktiskt gick att köpa, men den återfanns konstigt nog på många unga spelares kassettband ändå.
Basketball - The Game of all Games är något så märkligt som ett textbaserat sportspel. Jag vill minnas att jag lagt vantarna på ett liknande hockeyspel också, men minns tyvärr inte namnet på det.
As bad as it gets.
Basketball går i korthet - eller nä, i all sin fullkomlighet - ut på att du och en motspelare döper ert lag och därefter får ni turas om att ange om ni ska passa eller skjuta, två- eller trepoängare.
Det blir naturligtvis inget spel av det här, men det intressanta är att någon faktiskt lagt ner möda på att göra ett spel som är så i grunden ospelbart och totalt saknar både poäng och existensvärde.
Men går vi tillbaka i tiden och rannsakar oss själva och de kassettband vi satt med så var Basketball: The Game of all Games verkligen inte det enda stolpskottet. Faktum var att marknaden dröp av värdelösa titlar som vi i dag gärna bortser från när vi ser tillbaka med våra retroglasögon på, och de riktigt roliga titlarna var snarare undantag än regel.
Så nej, spelen var inte bättre förr - men visst tusan var allt mycket charmigare?
