Recension: Xenoblade Chronicles

Det första av tre stora planerade rollspelssläpp till Nintendo Wii har äntligen nått våra kuster, och de andra två (The Last Story och Pandoras Tower) dyker förhoppningsvis upp nästa år. För en maskin som har funnits på marknaden sedan 2006 har det släppts förvånansvärt få större rollspel. En genre som en gång i tiden hade en stor marknadsandel har krympt och marginaliserats på det stora hela. Är det ett tecken på att genren i sig inte längre har någon relevans?

Absolut inte. Det vi får serverat här från Monolith Soft är en modernisering av det klassiska japanska rollspelet med ett gäng förbättringar och ett nästintill vansinnigt omfång. Handsken är kastad och frågan är om några andra spelstudior kan ta sig an utmaningen som serverats och överträffa resultatet.

Tetsuya Takahashi, spelets regissör och manusförfattare, har sedan tidigare ett par tungviktare under bältet, då han under tiden han arbetade för SquareSoft var ansvarig för Xenogears och delaktig i både Chrono Trigger och Final Fantasy VII. När ett gäng missnöjda SquareSoft-medarbetare bröt sig loss och formade Monolith Soft följde han med och låg där bakom både Xenosaga-spelen till PlayStation 2 och Soma Bringer till Nintendo DS.

Det senaste verket är Xenoblade Chronicles, som utannonserades under E3-mässan 2009 under namnet Monado: Beginning of the World. Ett namnbyte senare så är spelet här.

När universum var kallt och tomt slogs två kolossala gudar mot varandra - den mer organiska Bionis och den robotliknande Mechonis. Slag för slag ekade igenom universum, och striden såg ut att aldrig ta slut. Parering för parering tröttade de ut varandra, tills striden kom till ett stillastående och de två figurerna kollapsade in i varandra. Universum blev tyst.

1/32

Föregående Nästa Visa alla ▸

Åren passerade, och liv började uppstå ovanpå dessa sargade gudakroppar. Mjukt, organiskt liv på Bionis - kalla, mekaniska varelser på Mechonis. En obestämd tid senare började stridigheterna igen, men denna gång mellan de nya varelser som bebodde de två gudakropparna.

För ett år sedan ägde den senaste striden rum, då människor från två kolonier på Bionis slog tillbaks det senaste angreppet från Mechon. Trötta, sargade och kraftigt decimerade drog hjältarna sig tillbaka hem från slagfältet Sword Valley för att slicka sina sår. En av hjältarna, Dunban, behärskar ett mystiskt svärd vid namn Monado - det enda vapnet på Bionis som kan skära igenom metallvarelsernas rustning.

Spelets huvudkaraktär Shulk är en ung pojke som växt upp i en av de stridande kolonierna och på grund av vissa händelser som sker hamnar vapnet Monado i hans ägo. Beväpnad med detta svärd ger han och hans kamrater sig ut på en resa genom Bionis. Xenoblade Chronicles är sagan om deras äventyr.