Recension: Deus Ex: Human Revolution

I min bok kan spelhistorien delas upp i innan och efter Deus Ex.

Detta action-RPG från år 2000 blev för mig nämligen en vattendelare mellan en tid då spel sällan hade något vettigt att säga och en tid då fler lärde sig konsten att väva in spelmekanik i berättelser som innehållsmässigt på allvar berör.

Den underliggande sagan i Deus Ex handlar om världen år 2052; teknologiska framsteg gör att människor kan uppgradera sig själva med nya lemmar, organ och förmågor. Denna värld är i uppror och imperier som USA, EU och Kina håller på att rasa samman medan jättekonglomerat och hemliga organisationer har fingrar med överallt.

Cyberpunk-referenserna och konspirationsteorierna är många och en del av spelets storhet ligger i den finess med vilken utvecklaren Ion Storm, och upphovsmännen Harvey Smith och Warren Spector i synnerhet, sytt ihop en detaljerad och övertygande framtid som väcker tillräckligt knivskarpa filosofiska spörsmål för att få The Matrix att likna kvasireligiöst bottengrums i jämförelse. Jag vet personer som började läsa Ray Kurzweil efter en omgång Deus Ex.

Själv minns jag hur blodet rusade i kroppen då jag som UNATCO-agenten (tidigare FN) JC Denton vägrade lyda order och hela spelet vände på en femöring. Först blev jag förvånad att det ens gick att göra så; ännu mer förvånad blev jag över att spelet fortsatte och inte bad mig ladda om.

Helt plötsligt hade jag bytt sida och var nu en förrädare, utan att spelet på något sätt antytt att det skulle gå att göra. Först senare insåg jag att Denton på ett eller annat sätt måste byta sida för att berättelsen ska gå vidare. Men år 2000 var detta en otroligt häftig känsla och det är med detta i minnet jag, och många med mig, tar mig an seriens tredje del - Deus Ex: Human Revolution, som fungerar som förhistoria till föregångaren.

Det mesta i Deus Ex-serien kretsar kring förbättringar av människokroppen, så kallade augmentations. Deus Ex: Human Revolution utspelar sig år 2027, en tid då mekaniska förbättringar är lika populära som kontroversiella.

Du är Adam Jensen, säkerhetsvakt på bioteknikbolaget Sarif Industries, och efter att ha blivit halvt ihjälslagen i en mystisk attack som kostade många människor livet, däribland din ex-flickvän, vaknar du sex månader senare och finner att halva din kropp är utbytt mot mekaniska delar som gör dig till en överlägsen supersoldat.

Deus Ex: Human Revolution väljer helt rätt väg för en sådan typ av berättelse; medan Deus Ex till större delen handlade om enorma organisationer och världsomspännande konspirationer börjar Adam Jensen mer småskaligt och lokalt med att försöka utröna vem som egentligen låg bakom attacken på Sarif Industries. Det gör att berättelsen till en början inte känns lika maffig som föregångaren, vilket annars brukar vara problemet med just förhistorier.

Eftersom Ion Storm inte längre är aktivt är det upp till Eidos Montreal, med Jean-François Dugas och David Anfossi i spetsen, att förse oss med rätt Deus Ex-känsla. Detta lyckas de väldigt bra med; vi inleder i ett kaotiskt och dysfunktionellt Detroit som friskt blandar soptunnerotande uteliggare med avancerad kommunikationsteknik och en otrolig stadssilhuett.

På resans gång kommer du att få uppleva vitt skilda platser som Montreal och Shanghai, och alla bjuder de på stundtals helt fascinerande miljöer med tillräckligt många interaktiva karaktärer och saker att göra för den som gillar att se sig omkring i spelvärlden.

Min rädsla för att Eidos inte skulle kunna axla manteln var alltså en smula överdriven.