Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: The Legend of Zelda: Link's Awakening (Game Boy, 1993)
Idag, mina damer och herrar, blir det storspel i Veckans Retrokanon.
Serien om Zelda och Link har över 25 år på nacken och som liten grabb var NES mitt enda spelsystem. Del ett och två spelades tills tummarna blödde, men 1991 var det slut på det roliga, då släpptes A Link to the Past till SNES och jag befann mig helt plötsligt utanför Zelda-universumet.
Räddningen kom ungefär 2 år senare då brorsans Game Boy blev något jag lånade i tid och otid. Zelda blev bärbart i och med The Legend of Zelda: Link's Awakening och jag fick se Link slå sig fram bland monster och bossar på Koholint Island i den härliga monokroma färgskalan som Nintendos handhållna enhet bjöd på.
Gräset är alltid gråare på andra sidan.
Kontrollschemat är inte helt olikt det i A Link to the Past. Vi ser på nytt Link i ett perspektiv snett ovanifrån, och vi är inte låsta i ett rutmönster (du tog alltså det blå pillret? /red.anm.) utan knallar runt precis som vi vill. Alla de objekt och prylar jag plockade på mig under resan kunde fritt kombineras då jag inte var bunden till att alltid ha dem i ena handen.
Bland de mest klassiska hjälpmedlen hittar vi Roc's Feather som ger Link möjligheten att hoppa över hål och avgrunder.
Att dessutom kombinera den klassiska vyn från ovan med småscener från sidan där Link på Super Mario-manér hoppar mellan plattformar och stampar på goombas.
Link's Awakening är ett spel som förnyade mitt intresse för Zelda-genren och enda anledningen till att jag kommer köpa ett Super Game Boy till mitt nyinköpta SNES.
Veckans Retrokalkon: Mortal Kombat 1 (Game Boy, 1993)
Historien bakom min relation med Mortal Kombat 1 är snarlik den som gäller för Zelda.
Kompisar lirade Mortal Kombat på sina 16-bitars konsoler och jag fick vid tillfälle chansen att prova på det, fast nu på Game Boy. Såklart var en hel del grejer bortplockade jämfört med de lite svulstigare versionerna vi spelade i arkadhallarna eller på konsol - men Zelda till Game Boy var ju nästan lika bra som Zelda till SNES, så varför inte?
Ain't that a kick in the head? hördes Markus nynna.
Tyvärr var Mortal Kombat till Game Boy fullt av buggar, trasiga kontroller och det var i princip omöjligt att få något flyt i kombinationerna med endast en A- och en B-knapp.
Reptile var bortplockad ur spelet och även Johnny Cage, som ursprungligen var tänkt att finnas med, plockades bort i en hast. Dessutom plockades en del blodigare Fatality Moves bort för att bättre passa publiken och skärmen.
Att sedan Game Gear-versionen, som släpptes i princip samtidigt, hade blivit tillputsad med flygande kontroller, snabbare spel och dessutom färg gjorde om möjligt spelupplevelsen på Game Boy ännu sämre.
