Resistance 3

Flykten till New York är här

Överlevnad.

Det är ett tilltalande koncept. Att skala bort allt onödigt och bara fokusera på det absolut viktigaste är något som flera spelserier har börjat göra. Det kommande Tomb Raider är det mest lysande exemplet, men även Resistance-serien verkar känna ett behov av att återupptäcka sina rötter.

Det förträffliga Resistance: Fall of Man hade en distinkt charm, med sitt alternativa 50-tal där den ondsinta Chimera-rasen tagit över Europa. Det följdes dock upp av de generiska Resistance 2 till PS3 och Resistance: Retribution till PlayStation Portable, och efter dem kändes inte Insomniac Games skjutspelsserie särskilt lockande längre.

Därför tändes hoppet åter i våras när jag fick testa en tidig version av Resistance 3. Berättelsen hade tonats ned från storskaliga bataljer där hela världen skulle räddas till en mans kamp för överlevnad, och grafiken kändes lite kargare, lite smutsigare. Lite mer verklig.

Så jag känner mig lurad efter att ha sett alla trailrar när spelet väl börjar. Visst, i början känns allt igen från det jag har sett. I likhet med Homefront som släpptes i våras känns berättelsen personlig. Joe Capelli med familj måste lämna byn Haven i Oklahoma efter att de hittats av Chimera, och resan bär av mot New York i hopp om att slå ut hotet för gott.

Tänk om spelet såg ut så här från början till slut

Men handlingen vacklar lite, särskilt i början. Grundidén är att det ska vara en mörkare resa, där allt kretsar kring mänsklighetens överlevnad i allmänhet och Capellis familj i synnerhet. Det är sällan det utforskas mer än i mellansekvenser eller i filmerna som släppts innan releasen. I grund och botten är det här ett hederligt gammalt skjutspel i förstapersonsperspektiv. Varken mer eller mindre.

Det är inte förrän du kommer till Mount Pleasant i Pennsylvania som det vågar ta steget bortom det vanliga skjutandet och bjuder på den mörka överlevarberättelsen som utlovats. Fast det håller inte helt, och några av de avstickande berättelsegrenarna - som verkar ha lagts in för att ge handlingen mer tyngd - känns mest tagna från andra spel eller filmer.

Särskilt gammaldags känns gladiatorstriderna i efter katastrofen-miljö, som kanske var intressanta på 80-talet i Mad Max 3: Bortom Thunderdome, men som inte platsar i en modern skildring om hur snett det kan gå när samhället rasar runt omkring oss.

Insomniac Games är lite ojämna med berättelsekvaliteten i deras spel. Ratchet & Clank är charmiga, men inriktningen mot en yngre publik gör spelen lite väl slapstick-betonade. Deras kommande Overstrike ser inte ut att ha några ambitioner på att vara allvarliga, och det märks att den mörka tonen i Resistance 3 är svår att få ett grepp om. Röstskådespeleriet är lite av ett skämt, och ligger på en otroligt låg nivå. Träiga repliker, amatörteaterliknande utfall och stela framföranden drar ned upplevelsen.

Kommentarer (6)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!