Eurogamer.se

Gears of War 3

Läs vår recension av trilogins sista del

Ända sedan 2006 har jag och många andra fått följa Marcus Fenix öde i en postapokalyptisk värld där han i regeringskoalitionen COG:s namn (Coalition of Ordered Governments) har kämpat för människornas överlevnad mot rasen Locust. Städer har raserats, nya fiender har dykt upp, och många personer har mist sina liv.

Kriget verkar aldrig ta slut, även om det har varit statiskt under de 18 månader som har gått sedan Gears of War 2. Människorna har flytt till ön Vectes för att bygga upp sitt samhälle, och där har COG, den en gång mäktiga koalitionen, blivit ledarlös och tvingats flytta ut från den nya staden. Marcus Fenix och de övriga i Delta-truppen befinner sig på en båt tillsammans med andra människor i flykt från den nya rasen Lambent.

Ombord på båten får Fenix reda på av den före detta COG-ledaren att hans far fortfarande är i livet, och att han sitter på lösningen hur mänskligheten ska kunna räddas. Givetvis börjar gänget att snabbt planera hur de ska gå tillväga för att lösa detta, för det börjar bli riktigt ont om tid ifall de ska överleva mot både Locusts och Lambents.

Det finns ett litet sug inom mig att få reda på hur allt ska sluta, men om jag ska vara helt ärlig är det tempot och spelmekaniken som alltid har legat högst upp. Gears of War introducerade ett helt nytt tänk inom tät och tung action tack vare intressant design av både föremål (främst vapen) och varelser, samt hur jag som spelare för mig ute i slagfältet med min stora fysik, tjocka rustning och oftast väldigt tunga vapen.

Hans Villius redogör allt som står på spel

Enligt logikens alla lagar borde det inte gå att skapa intensitet med denna design, men konstanta fiendevågor och interaktionen med miljön har gjort att det stundtals blir riktigt svettigt att överleva. Jag måste hela tiden förflytta mig innan fienden har flankerat mig eller helt sonika skjutit sönder mitt temporära skydd.

Ibland kan det bli lite lusigt hur jag så snabbt kan sugas in till en specifik plats genom att trycka på a-knappen, men denna mekanik är det som gör att dessa spel inte tippar över till ett frustrationsmoment som gör det omöjligt för mig att vilja spela vidare.

Denna essens finns med i både ettan och tvåan, och har tack och lov överförts till Gears of War 3.

Kommentarer (3)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!