El Shaddai: Ascension of the Metatron

Revisionism när den är som bäst

Inför den här recensionen känner jag mig lite som Roy Batty, replikanten från filmen Blade Runner. Precis som han har jag sett saker ni människor inte skulle kunna tro. Jag har sett nefilimer av eld inuti de fallna änglarnas torn. Jag har sett guds vapen glittra i mörkret i händerna på Noas förfader. Alla dessa ögonblick kommer dock inte att gå förlorade i tiden, i och med att jag skriver denna recension.

El Shaddai: Ascension of the Metatron är på långa vägar det mest visuellt intressanta spel jag någonsin suttit framför. Ifall jag inte varit tvungen att hålla i kontrollen hade jag hållit fast mig i soffan.

Framför mina ögon flyter trädtopparna omkring i ett hav av färger över kolsvart mark, och plötsligt kör jag motorcykel på bakhjulet i femhundra kilometer i timmen i en framtida metropolis som tagen från animéfilmen Akira samtidigt som geometriska former och laserstrålar flyter över skärmen. Sedan rullar eftertexterna och jag förstår varken vad som hände eller hur lång tid jag suttit framför min PlayStation 3-maskin.

Miljöerna i El Shaddai förändras lika ofta som sättet de ritas upp på. Ena sekunden spelar jag ett sidoscrollande plattformsspel som ser ut att vara designat av Hayao Miyazaki från Studio Ghibli. Andra sekunden klättrar jag upp för ett berg i ett regn av meteorer i bästa God of War-stil.

Resultatet är att det visuellt sett aldrig blir enformigt. Allting känns hela tiden nytt. När jag ser en sten ligga någonstans känner jag instinktivt att den här stenen - det är den enda stenen i sitt slag och dess enda syfte är att ligga där när jag går förbi den.

Vackra El Shaddai-bilder visas

Spelet är i grund och botten ett slagsmålsspel i stil med God of War, fast med färre fiender och väldigt mycket mer plattformshoppande. När striderna börjar bildas en slags arena där du oftast slåss mot två eller tre fiender, dock kan det komma fler när du besegrat en av dem. Det kan verka vara ett knappnötarspel, men det har faktiskt mer finess än så.

El Shaddai belönar varierade attackmönster genom att du gör oblockbara attacker ifall du väntar en halvsekund då och då. Att själv blockera är också för en gångs skull livsviktigt, framför allt under strider med någon av spelets många bossar.

Det viktigaste med stridssystemet är att lära sig använda guds vapen och lära sig vilka vapen jag ska stjäla. Fienderna kommer ha ett av tre vapen - The Arch som fungerar som ett slags svärd, The veil som är en sköld, eller en Gale som är ett slags missilvapen.

När du har slagit en fiende nog mycket kommer han att ramla och lysa med ett blått ljus, och det innebär att det är dags att stjäla vapnet. Det viktiga är då att ta fienderna i rätt ordning så att du aldrig står där själv med missilvapnet mot en fiende med en sköld.

En annan enkel men viktig sak är att vapnet måste renas då och då. När du attackerar fiender korrumperas ditt vapen som långsamt blir sämre och till slut går sönder. Det behövs bara en knapptryckning, men du kommer vara sårbar under de sekunderna du renar vapnet.

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!