Ninja Gaiden 3 är det första spelet i serien som inte har smått legendariska producenten Tomonobu Itagaki som huvudkreatör.
Mannen som fått äran att ta över arbetet är istället Yosuke Hayashi, tidigare ansvarig för Playstation 3-konverteringarna av del ett och två. Hayashis huvudvision för uppföljaren sägs vara att visa protagonisten Ryu Hayabusas mänskliga sida.
Historien i Ninja Gaiden 3 kretsar mycket kring förbannelsen som drabbade Hayabusas arm i Ninja Gaiden 2. För första gången i serien kommer han att dräpa riktiga människor. Under presentationen av spelet underströk Hayashi flertalet gånger att Hayabusa är en mörk hjälte och att karma är ett genomgående tema i spelet.
Utöver den sedvanligt köttiga och blodiga kampanjen kommer Ninja Gaiden även innehålla både ett samarbetsläge och ett flerspelarläge. Tyvärr var informationen kring dessa väldigt fattig och istället fick jag chansen att testköra spelets första bana.
Under de inledande filmsekvenserna framgår det att Hayabusa sänds till London av japanska försvarsdepartementet för att bekämpa terrorister. Utan att ifrågasätta vad terroristerna är ute efter och varför de är i London ger sig antihjälten iväg för att göra slarvsylta av dem.
Det första jag reagerar på när spelet drar igång är att fiendernas röster faktiskt låter som de spelats in av riktiga britter, förvånande och roligt. Striderna med terroristerna känns igen med sitt rappa tempo och snygga presentation. Kameran sugs in mot motståndarna när jag är på väg att göra slut på dem och det både syns och hörs hur ben och kött slits isär från deras kroppar.
Varje dödad fiende fyller Hayabusas arm med energi och när den börjar pulsera kan jag utlösa en spektakulär attack som tillintetgör allt i min närhet. Stridssystemet känns minst lika iögonfallande och underhållande som i tidigare delar.
Efter en stunds slaktande dyker det upp en gigantisk stridsvagn och jag tvingas fly in en gränd. Här blir jag tvungen att klättra uppför en husvägg i vad som känns som en oerhört stel och regisserad serie händelser. Hayabusa kan alltså inte klättra uppför vilken vägg som helst, enbart de utvecklarna tillåter - fånigt.
Väl uppe på hustaket presenteras en annan nyhet för serien; möjligheten att smyga sig på fiender bakifrån och avrätta dem. Även detta inslag känns malplacerat och konstigt, trots att det faktiskt är ett ninjaspel det handlar om. När jag alldeles nyss skurit mig igenom en hel pluton med soldater, utan allvarligare skador, ser jag inte riktigt poängen med att helt plötsligt börja smyga.
Avslutningsvis dyker stridsvagnen förutsägbart upp igen och jag blir så illa tvungen att slåss med den. Bosstriden tar spelet tillbaka där det hör hemma och blir ett definitivt klimax för provspelningen.
Ninja Gaiden 3 känns på gott och ont som en väldigt förutsägbar uppföljare. Du som älskar de tidigare delarna kommer utan tvekan att få mer av samma.
Frågan jag ställer mig är om de förträffliga striderna kan hålla spelet på sina axlar hela vägen. Det är nämligen inte särskilt mycket annat som imponerar. Den till synes fattiga handlingen och enkelspåriga strukturen riskerar att förstöra helheten. Detta kan vi inte veta säkert förrän spelet är färdigt någon gång under första kvartalet nästa år.
Ninja Gaiden 3 dyker då upp på Playstation 3 och Xbox 360 och även senare samma år till Wii U.
