Skylanders: Spyro's Adventure

När Mario och Sonic gjorde dundersuccé ville i princip alla utvecklare få sin egen lilla maskot. De flesta fick finna sig i att ständigt tillhöra b-gänget, men det finns några personligheter som fortfarande inte vill ge upp drömmen om rampljuset.

En sådan är den lilla och gulliga draken Spyro. Han har dock inte haft någon entydig skapare eftersom det är en rättighet som ständigt byter ägare. Allt började hos Insomniac, och efter ett par byten är det till slut Activision som sitter med honom just nu.

Den som känner bolaget väl vet om deras stora fascination för plasttillbehör. Huruvida det är ett enkelt sätt att håva in mer pengar eller om det förhöjer spelupplevelsen låter jag dig själv klura på, utan nu är det fokus på vad Skylanders: Spyro's Adventure är för något.

Precis som väntat är målgruppen något yngre än mig, vilket märks på hur spelet är uppbyggt. Jag styr min karaktär i en tredjepersonsvy och med en mycket enkel kontroll delar jag ut svaga eller starka attackar, och givetvis specialattacker som är knutna till just den jag styr.

Exakt, spelaren kan välja friskt mellan ett stort galleri, fast det sker inte på vanligt vis. När du köper Skylanders ingår det inte bara en skiva, utan även en slags portal och tre stycken plastfigurer.

Inuti figurerna finns det en sak som gör att portalen direkt känner exakt vilken karaktär som är där, och därför ska du placera den eller dem på ytan. Med en löjligt snabb reaktionstid ser jag på bildskärmen hur jag helt plötsligt har bytt person.

Titt som tätt testar jag att byta bara för att se hur spelet reagerar, och jag blir lika förvånad varje gång över hur pass bra det fungerar. Detta är inte helt och hållet bara en gimmick, utan det innebär även att du kan byta taktik ifall du är missnöjd över egenskaperna.

Totalt 32 figurer finns till salu, och givetvis ser Activision potentialen i att kunna sälja ett groteskt antal sådana. Men det stör mig ändå inte eftersom jag har ganska roligt både på egen hand eller om jag spelar med någon annan.

Varken grafik eller ljud imponerar, fast å andra sidan är det aldrig så dåligt att det blir märkbart. Däremot märks det att de har valt en låg ribba för att enkelt kunna föra över Skylanders till så många plattformar som möjligt.

Jag har testat både Wii- och Xbox 360-versionen, och även om det senare alternativet har snyggare yta i och med den högre upplösningen, skulle jag nog ändå vilja påstå att Wii-mote med dess rörelsekontroll känns som den bästa versionen just nu.

Utmaningen för en van spelare som jag är i princip ickeexisterande, men jag kan verkligen se framför mig hur jag sitter och spelar detta med min systerson. Charmen finns där bland både miljö och fiender, och sedan finns det också små minispel där jag och min vän får kämpa motvarandra i strävan att få lite valuta åt ens vapenuppgraderingar.

Skylanders: Spyro's Adventure ser ut att kunna bli en trevligt spel för familjen, men är samtidigt begränsat till just det. Jag har svårt att se mig själv sittandes med spelet i min lägenhet utan sällskap av exempelvis min systerson. Vi får se om jag ändrar den uppfattningen när det släpps.