Veckans Retrokanon: Kirby's Adventure

Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: Kirby's Adventure (NES, 1993)

Vad blir resultatet när du kombinerar fötter, ögon, mun och en rosa boll? Kirby såklart! Den lille japanske figuren med det initiala namnet Popopo dök upp på Nintendo Gameboy så sent som 1992.

Visste ni förresten att man inte kunde enas om Kirbys färg? Eftersom den lilla handkonsolen inte erbjöd färger slutade det med att alla västerländska omslag fick en vit Kirby, medan han var rosa på den japanska förpackningen.

Kirby's Dream Land må ha varit Kirbys absolut första spel, men det var Kirby's Adventure för NES som gjorde honom riktigt populär. Trots att titeln kom sent in i NES levnadscykel (december 1993 i Sverige) så hann det göra stort avtryck i spelvärlden.

Det var också i Kirby's Adventure vi fick möjligheten att kopiera fiendernas egenskaper. Troligtvis var det den för tiden unika och kreativa implementeringen som gjorde det så omtyckt. För det är extremt underhållande att kunna förvandla sig till ett litet laserskjutande ufo. Pew pew!

Kirby's Adventure är en av de bästa titlarna som släpptes till NES, anser Robert.

Mycket av spelens nivåpussel krävde att du tänkte till litet extra ibland. Ett extraliv som inte riktigt gick att nå i din normala skepnad kan helt plötsligt bli tillgängligt om du sugit i dig rätt fiende med rätt egenskaper. Andra pussel tvingade dig att byta skepnad flera gånger på samma skärm för att hinna nå kanoner som sköt dig till gömda bonusnivåer.

Kirby's Adventure höll en mycket hög nivå gällande grafik, musik och presentation. Det är också därför det än idag värderas högt bland såväl samlare som vanliga nostalgiker. Spelet kan tyckas något kort då de sju världarna kan köras igenom på ett par timmar, men skulle du hitta en originalkassett är det bara att slå till.

Annars finns det ju tillgängligt för Wii Virtual Console också.

Veckans Retrokalkon: Titus the Fox: To Marrakech and Back (A500, 1992)

Dåliga plattformsspel finns det gott om; åtminstone första halvan av 90-talet dominerades av genren (är dåliga plattformsspel verkligen en egen genre? /red.anm.).

Franska utvecklaren Titus Interactive är känt för många spel. Några var riktigt bra, som Blues Brothers från 1991. Men det fanns också några riktigt usla, som Superman 64 från 1999.

Däremellan gav man sig på ett försök att hänga på maskottrenden, i vilken alla försökte kopiera Sonic the Hedgehog-konceptet, och skapade Titus the Fox. En räv med flera "coola" drag, som påminner väldigt mycket om de som katten Bubsy fick något år senare. Att räven Titus sedan var studions officiella maskot baserad på deras logotyp var bara ett skamligt försök till marknadsföring.

En räv bakom örat? Det skulle isåfall vara Tinnitus the Fox?

Titus the Fox var en enkel plattformare som inte erbjöd särskilt mycket utöver det vanliga. Hans flickvän Suzy blir kidnappad och du får ta dig igenom femton banor i din jakt på henne. Jag minns själv ett par roande inslag, som möjligheten att plocka upp fiender bakifrån och kasta dem som projektiler och att placera föremål på varandra för att komma förbi hinder. Men spelets kontroll på Amigan var inte förlåtande och det hela blev bara till stora frustrationsmoment.

Titus the Fox portades faktiskt över till Game Boy Color långt in i det sena 90-talet, men det var också det sista vi såg av honom. Titus Interactive gick i graven 2005 och med detta gick räven till sömns för all framtid.