Veckans Retrokanon: Buck Rogers: Countdown to Doomsday

Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: Buck Rogers: Countdown to Doomsday (1991, Mega Drive)

Alla som har hört talas om rymdhjälten Buck Rogers räck upp en hand. Några känner sig träffade; bra. För dig som inte känner till honom, fråga dina föräldrar eller deras föräldrar. Han är astronauten som råkar frysas ned under ett uppdrag och vaknar upp 500 år senare och har varit lite småkänd under flera perioder under förra millenniet.

Jag kommer ihåg att jag såg en tv-serie om denne hjälte någon gång under 80-talet. Den senaste och kanske sista gången jag hade någon kontakt med honom var dock då jag spelade Buck Rogers: Countdown to Doomsday på min Mega Drive.

Stillbilderna är i alla fall snygga.

Ska jag vara helt ärlig kommer jag faktiskt inte ihåg speciellt mycket av själva handlingen, utan det som stod ut för mig var de olika spelmomenten.

Jag tog på senare år reda på att bakgrundshistorien är någon politisk sörja där din grupp av äventyrare ansluter sig till NEO - New Earth Organization vilka slåss mot de onda RAM - Russo-American Mercantile som är ute efter att förstöra jorden av någon outgrundlig anledning.

Du reser runt solsystemet för att leta rätt på dessa elakingar och sätta käppar i hjulen för dem. Förutom de rena rollspelselementen, som att förbättra karaktärernas förmågor och samla på sig fläskigare utrustning, har vi även en del strategiska element som rymdstrider och dessa små delmoment är det jag minns mest.

Buck Rogers: Countdown to Doomsday är långt ifrån ett vacker spel och jag kan inte säga att det håller idag. Att försöka ta sig an det med nya ögon, ej förblindade av nostalgiskt skimmer, är en klar risktagning - men som kan löna sig.

Veckans Retrokalkon: Fatal Labyrinth (1990, Mega Drive)

Något som absolut inte är värt att spela, varken nu eller då, är actionollspelet Fatal Labyrinth.

Redan från start märker du att detta är ett mycket enformigt spel och att det utseendemässigt som spelmässigt är en trist vandring genom en tradig katakomb.

Kanske spelets höjdpunkt, ytterligare monster...

I bättre spel i genren är du hela tiden sugen på nästa våning för att se de miljöer och monster som väntar dig där. Men inte i denna titel; inget får dig att se fram emot ytterligare en nivå.

Utvecklarna försökte dessutom vara lite smarta och förlänga livslängden genom att slumpmässigt generera nivåerna, vilket inte direkt var något att hänga på väggen för oss spelare.

Vi vill ju inte ens fortsätta spela spelet, varför försöka få oss att stanna kvar? Ni har ju faktiskt redan fått våra pengar!