Recension: Uncharted 3: Drake's Deception

Så nära en äventyrsfilm du kan komma

Frågar du mig var Uncharted: Drake's Fortune 2007 års bästa spel. Uppföljaren Uncharted 2: Among Thieves var dessutom 2009 års bästa spel, och det senaste spelet som jag delat ut högsta betyg till.

Förväntningarna på Naughty Dogs senaste spel i serien, Uncharted 3: Drake's Deception, har därför varit ohyggligt höga. Jag har följt spelets utveckling ända sedan det började visas upp för ett knappt år sedan, och vidare på pressevenemang och på E3-mässan nu i somras.

Därför måste jag erkänna att jag blev lite smått besviken under min första timme med spelet. Inte av själva handlingen, nej den är lika robust som alltid. Problemet är nämligen att kontrollerna inte är lika tajta som tidigare. De är mycket mer sladdriga, och leder till att jag springer lite fel, lite för ofta. Animationerna försöker vara mjuka, men det blir lätt lite absurt när Drake hela tiden försöker ta ställning till sin omgivning. Han går lite för mycket i sidled, vänder sig mot väggar och tittar sig omkring stup i kvarten.

Det blir inte bättre av att kollisionsfysiken inte alltid hänger med, och Nathan kan tillbringa rätt mycket tid med att stå i tomma luften eller gömma sig bakom osynliga hinder. Han hoppar gärna in i och runt väggar, och ibland kan han flyta över hopp och trotsa gravitationskraften mer än vanligt.

Som ett medvetet val blir väl då själva klättringen mer absurd än någonsin. Mästerklättraren från de tidigare spelen har blivit ännu bättre, och kan hänga och slänga från avsatser, klippor, stuprör och fasader på ett sätt som skulle ha fått Wolfgang Gullich att baxna.

Uncharted 3: Drake's Deception - lanseringstrailer

Konsekvensen lider lite av detta, främst då Nathan kan klara av till synes omöjliga hopp i ena stunden, för att sedan dö med omedelbar verkan om du hoppar eller faller till en plats som inte ingår i spelets karta. Det händer inte särskilt ofta, men det går inte att missa att Drake ibland kan hoppa ned i en sju meter djup brunn utan problem, men bryter nacken om han släpper ned sig själv från en avsats fyra meter upp.

Annars kan ingen annan heller falla som Drake. Mannen har en förmåga att alltid hitta trasiga stenmurar och genomruttna träplankor. Det snavas, falls och trillas hela tiden. Dramatiskt, visst, men han skulle kanske kolla fotfästet någon gång? Något borde han väl ha lärt sig vid det här laget?

Men nog om själva klättringen, för den fyller sitt syfte i att vara ett spännande transportmedel för vår hjälte.

Nej, det är snarare berättelsen som ska vara i fokus i Uncharted-serien, och så även här. Än en gång rör det sig om ett matinéartat äventyr. Vi får se mer av Drakes medhjälpare och kumpaner, och det tillkommer dessutom ett par nya ansikten. Persongalleriet bjuder på intressanta fiender, charmiga vänner och levande miljöer.

Kommentarer (26)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!