Recension: Uncharted 3: Drake's Deception
Så nära en äventyrsfilm du kan komma
Plattform som testats: PlayStation 3
Frågar du mig var Uncharted: Drake's Fortune 2007 års bästa spel. Uppföljaren Uncharted 2: Among Thieves var dessutom 2009 års bästa spel, och det senaste spelet som jag delat ut högsta betyg till.
Förväntningarna på Naughty Dogs senaste spel i serien, Uncharted 3: Drake's Deception, har därför varit ohyggligt höga. Jag har följt spelets utveckling ända sedan det började visas upp för ett knappt år sedan, och vidare på pressevenemang och på E3-mässan nu i somras.
Därför måste jag erkänna att jag blev lite smått besviken under min första timme med spelet. Inte av själva handlingen, nej den är lika robust som alltid. Problemet är nämligen att kontrollerna inte är lika tajta som tidigare. De är mycket mer sladdriga, och leder till att jag springer lite fel, lite för ofta. Animationerna försöker vara mjuka, men det blir lätt lite absurt när Drake hela tiden försöker ta ställning till sin omgivning. Han går lite för mycket i sidled, vänder sig mot väggar och tittar sig omkring stup i kvarten.
Det blir inte bättre av att kollisionsfysiken inte alltid hänger med, och Nathan kan tillbringa rätt mycket tid med att stå i tomma luften eller gömma sig bakom osynliga hinder. Han hoppar gärna in i och runt väggar, och ibland kan han flyta över hopp och trotsa gravitationskraften mer än vanligt.
Som ett medvetet val blir väl då själva klättringen mer absurd än någonsin. Mästerklättraren från de tidigare spelen har blivit ännu bättre, och kan hänga och slänga från avsatser, klippor, stuprör och fasader på ett sätt som skulle ha fått Wolfgang Gullich att baxna.
Konsekvensen lider lite av detta, främst då Nathan kan klara av till synes omöjliga hopp i ena stunden, för att sedan dö med omedelbar verkan om du hoppar eller faller till en plats som inte ingår i spelets karta. Det händer inte särskilt ofta, men det går inte att missa att Drake ibland kan hoppa ned i en sju meter djup brunn utan problem, men bryter nacken om han släpper ned sig själv från en avsats fyra meter upp.
Annars kan ingen annan heller falla som Drake. Mannen har en förmåga att alltid hitta trasiga stenmurar och genomruttna träplankor. Det snavas, falls och trillas hela tiden. Dramatiskt, visst, men han skulle kanske kolla fotfästet någon gång? Något borde han väl ha lärt sig vid det här laget?
Men nog om själva klättringen, för den fyller sitt syfte i att vara ett spännande transportmedel för vår hjälte.
Nej, det är snarare berättelsen som ska vara i fokus i Uncharted-serien, och så även här. Än en gång rör det sig om ett matinéartat äventyr. Vi får se mer av Drakes medhjälpare och kumpaner, och det tillkommer dessutom ett par nya ansikten. Persongalleriet bjuder på intressanta fiender, charmiga vänner och levande miljöer.
Du kanske även gillar...
-
Recension: Max Payne 3 2
-
Recension: Dragon's Dogma 1
-
Wii U får riktiga analoga spakar 2
-
Recension: Sniper Elite V2 0
-
Recension: Starhawk 0
-
EA satsar på bättre skridskoåkning i NHL 13 0
-
Eurogamers Topplista - Absurda tillbehör 4
-
Ny trailer för Medal Of Honor: Warfighter 5
-
Battlefield 3 Premium ger tidigare åtkomst till expansionerna 1
-
Samarbete mellan Payday: The Heist och Left 4 Dead 0
-
Aliens: Colonial Marines skjuts upp till nästa år 0
-
Recension: Datura 0
-
Håller spelmusik på att tappa takten? 9
-
Moonraker-trailer för 007 Legends 0
-
Lanseringstrailern för Sorcery 0
Kommentarer (26) Latest comment 6 månader sedan
Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Riktigt synd att kontrollen har gått mot det sämre, men jag ser fram emot pusslen som jag saknade i tvåan. Och självklart den nya handlingen och miljöerna som du påstår överträffar Indian-Jonas.
Hur är förresten 3D:n i spelet? I klass med Batman eller mer som merparten PS3-spel - okej men med betydligt lägre upplösning än i 2D och mycket crosstalk?
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Stort sätt känns spelet som ett absolut måste så här i höstmörkret.
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Uncharted 3 är givet köp då jag älskat de första två. Den filmiska känslan, de roliga karaktärerna, miljöerna, allt. Möjligt att 2:an var lite för lätt. Jag seglade igenom på Hard utan några problem (förutom slutstriden), och jag brukar inte köra på Hard.
Lite förvånad över att Toby inte gillade co-opdelen, den har många andra gillat och i 2:an var det en av de stora behållningarna och som jag personligen gillade mer än vanliga MP.
// G
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Årets spel 2007 var för övrigt Bioshock och 2009 var det Batman: Arkham Asylum :)
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Men det är ett fantastiskt spel, och några av scenerna är bland det mäktigaste jag upplevt på konsol.
Coop är rätt kul, men ger inte så mycket. Så roligt är det inte att skjuta AI-fiender med en vän. Men det fråntar inte från upplevelsen. :)
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Att det dessutom finns multiplayer och co-op är för mig bara en stor fet bonus :)
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Däremot ogillar jag vissa "boss"-sekvenser både i första och andra spelet starkt, så om trean också dras med sådana så kommer jag bli besviken. :)
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
I 2:an tyckte jag man tightat till detta rätt rejält.
// G
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
// G
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Ettan däremot tyckte jag var ganska sisådär, rakt igenom. Hyfsat, inte mer. Bleknar i jämförelse med tvåan.
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
andra sidan rr han sig mjukare s lnge du rr dig ngorlunda mycket framt i en riktning.
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Däremot gillar jag miljöerna i tvåans samtliga kapitel, där skiner uppföljaren rejält. Visst var de smaragdgröna skogarna i ettan vackra och mysiga men variationen i tvåan är klockren.
Gillade dock upplägget med slutstriden i ettan mer än den rena bossfighten i tvåan som jag tyckte var rätt trist och obalanserad när det kommer till svårighetsgraden.
// G
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Jag vill ha mer äventyr! dock stötte jag på en hel del märkliga buggar i spelet, den värsta gjorde att jag inte kom vidare utan fick reboota. Så ska det inte vara.
Tyckte även att det var sämre flyt i mellansekvenser, man kan t.ex springa runt efter man skjutit alla fiender men spelet går inte vidare förrän du står precis på rätt ställe. Men det är småsaker när man ser till det stora hela, ett rejält äventyr får du varjefall.
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa
Har aldrig hoppat över ett intro eller filmsekvens i ett spel under mina 30 år som gejmer.
Kommentaren ligger under visningsgränsen Visa