Veckans Retrokanon: NBA Jam

Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: NBA Jam (1994, SNES)

Även om jag måste betecknas som en sportfantast så har aldrig basket fastnat som sport. I Sverige har vi alltför anonyma spelare/lag/ledare och det är väl så att vi suckar snarare än jublar när det dyker upp en basketinslag på tv-sporten.

Amerikanerna kan det där lite bättre med färgstarka karaktärer, tuffa maskotar och spelare och ledare som lever rövare, både på och utanför planen. Redan på NES-tiden lirades det basket på burken där hemma, men skillnaden mellan Double Dribble och NBA Jam var lite som skillnaden mellan svensk och amerikansk basket.

NBA Jam hade nämligen inga hämningar (och knappt några regler heller) Man möttes 2 och 2 och med hjälp av monsterdunkar, bortknuffningar och sjumilahopp gjorde du allt för att besegra sin motståndare.

Efter 3 poängkast i rad från samma spelare blev han så het att i princip varje skott gick i korgen, och dessutom brann nätet upp (dyra materialkostnader /red.anm.).

Laguppställningarna innehöll storstjärnor såsom Scottie Pippen, Patrick Ewing, Karl Malone och John Stockton.

Detta var även det första spelet på konsol som framkallade skavsår på mina pekfingrar. För att utföra alla tuffa dunkar, eller bara för att få lite extra skjuts, höll man inne turboknapparna som var placerade på L- och R-knapparna. Turbon sjönk medan man använde den och regenererades först när du släppte det krampaktiga greppet om knapparna.

NBA Jam var stilbildande inom subgenren arkadsportspel och har under åren fått både uppföljare samt efterapningar.

Veckans Retrokalkon: NCAA Basketball (World League Basketball) (1993, SNES)

Många av de stora spelserierna tog steget in i 3D-världen i och med lanseringen av Nintendo 64; tänker där främst på Zelda: Ocarina Of Time och Mario 64.

Men redan på SNES-tiden fanns en del spelutvecklare som tyckte och tänkte att det här med 3D är framtiden. Som vanligt kommer jag säkert att trampa på en del tår när jag säger detta - men NCAA Basketball var inget höjdarspel.

Om du kollar på bilder och filmer från spelet ser det hyfsat spelbart ut, men jag vill minnas att kontrollen var hemsk och avsaknaden av vissa grafiska element (som till exempel publik) och svårighetsgraden samt skicklighetsnivån hos spelarna var ojämn.

Vissa spelare satte treor från i princip alla vinklar, medan andra kunde missa även de bästa av lägen. NCAA Basketball är ett spel som har åldrats med värdighet och en klenod när det gäller tv-spelsutveckling i och med den tidiga 3D-övergången.

Men kul och bra? Nej, det var det inte.