Förhandstest: Star Wars: The Old Republic

När en etablerad spelstudio provar en ny genre plockar de ofta med sig framgångskoncept från tidigare spel. Därför är det inte svårt att föreställa sig att BioWares snart färdigställda onlinerollspel (kallade MMORPG) kommer att omdefiniera hur berättande och spelarval sköts. För det här är en genre som varit sig lik i denna aspekt sedan EverQuest blev ett fenomen för mer än tio år sedan.

Jag har spelat igenom ett startområde för Republic-sidan i Star Wars: The Old Republic och detta är min berättelse.

Jag är padawan Caid, jedilärjunge. I åratal har jag tränat hårt för att bli upptagen i jediriddarnas sällskap och i deras regi tjäna Republiken för att skapa fred. Idag anländer jag till Tython, där vårt tempel ligger, för att där påbörja mitt slutprov och visa att jag bemästrat mig själv och kraften.

Upplägget för karaktärsskapandet är klassiskt och känns gediget. De avgörande valen är fraktion (i mitt fall Republic), klass och ras. Jag har en förkärlek till att spela handgripliga slagskämpar med hjärta av guld, så Caid blir en mänsklig jediriddare som bredaxlad sträcker sig två meter över marken.

Traditionsenligt kan de olika klasserna specialisera sig på de tre arketypiska spelarrollerna när de väl nått en bit in i spelet, och antingen bli bra på att tåla stryk, ge stryk eller hela de som fått stryk. Jag tänker mig att spela en så kallad "tank", en karaktär vars uppgift är att dra på sig fiendernas uppmärksamhet så att andra mer sårbara karaktärer kan hålla sig vid liv. Därför väljer jag Jedi Knight för att sedan när jag når nivå tio välja den avancerade klassen Guardian.

Jag blir mottagen av en äldre Jedi och vi pratar om min träning och vad som ska hända, men vårt samtal avbryts av en larmsignal. Jediriddarnas träningsanläggning är under attack från köttjägare, en primitiv ras av humanoida varelser som är fruktade av lokalbefolkningen då de fångar och äter andra intelligenta raser. Jag blir ombedd att bege mig dit för att bistå på alla sätt jag kan.

BioWares hantverk framträder tydligt från spelets första scen. De röstlagda mellansekvenserna, dialogvalen, manusstilen och den karaktärscentrerade berättelsen påminner mycket mer om Mass Effect och Dragon Age än typiska onlinerollspel. Stundtals glömmer jag nästan att jag är i en spelvärld tillsammans med många andra spelare.

Redan från första början står padawan Caid i berättelsens centrum, vilket ytterligare förstärks av ett snillrikt system där avgörande ögonblick utspelar sig i speciella områden som får en egen kopia för varje spelare. På detta sätt kan jag utföra stordåd, utan att andra spelare passerar förbi och bryter illusionen av att jag är hjälten.

Jag driver köttjägarna på flykten, men något i hur attacken gick till väcker misstankar om att de inte agerat på egen hand. Trots min ringa erfarenhet väljs jag ut av jedirådet för att undersöka och jag tar mig ut bland Tythons kolonier för att söka ett svar. Jag möts av många problematiska situationer, men med jediriddarnas kod som min ledstjärna lyckas jag finna vägar genom svårigheterna.