Recension: The Lord of the Rings: War in the North

Sagan om det viktiga sällskapet

Det är svårt att hitta en nutida filmserie som har mjölkats på spel i samma grad som Sagan om Ringen. Ett drygt dussintal spel under det senaste årtiondet vittnar om antingen en enorm övertro till källmaterialet eller en cynisk girighet och försök att rida på Peter Jacksons populära filmatiseringar. Nu när det inte har kommit några filmer på ett bra tag vänds blicken mot nya möjligheter istället.

Snowblind har tagit sig lite kreativa friheter och byggt en helt ny saga placerad i Tolkiens Midgård. Medan Frodo och ringens brödraskap är på vandring från det grönskande Fylke till sitt slutmål, finns det andra faktioner som arbetar i det mörka i Midgård. Ett par av dessa får vi följa i The Lord of the Rings: War in the North.

När spelet börjar får jag välja mellan en av tre förutbestämda karaktärer - utbygdsjägaren Eradan, dvärgkrigaren Farin eller alvmagikern Andriel. De två karaktärer jag inte väljer kan antingen styras av spelets artificiella intelligens, en spelare till i samma soffa eller två andra spelare över internet. Alla tre är precis lagom karaktärslösa och förutsägbart arketypiska.

Efter en kort inledning hamnar jag på värdshuset Stegrande ponnyn, där Vidstige förklarar läget och skickar iväg mitt gäng på det stora äventyret. Under resans väg kommer vi besöka ett antal kända platser i Midgård - Vattnadal, Mörkermården och den orch-hemsökta fästningen Gundabad i Dimmiga bergen.

The Lord of the Rings: War in the North är i likhet med Snowblinds tidigare alster Baldurs Gate: Dark Alliance och Champions of Norrath ganska rena actionrollspel där fokus ligger på realtidsstrider, utforskande och jakten på bättre utrustning. Den största skillnaden här är i perspektivet då det nu är ett mer klassiskt tredjepersonsperspektiv med kameran betydligt närmre karaktärerna. Dessutom är det ett spel med en väsentligt högre åldersgräns än tidigare, vilket gett Snowblind lite mer frihet i striderna att ösa på med blod och lemlästande.

Samarbetet

Var och en av de tre valbara karaktärerna har sin egen stil - utbygdsjägaren Eradan kan antingen fokusera på att agera support från avstånd med sin pilbåge, eller ge sig in i närstrid med ett eller två närstridsvapen. Dvärgen Farin är en massiv tank som kan ta enorma mängder stryk och även dela ut fruktansvärda slag mot fiendehorderna, och alvkvinnan Andriel kan antingen agera helare eller väldigt offensiv magiker.

Det finns en enorm flexibilitet i hur karaktärerna kan uppgraderas färdighets-, vapen- och rustningsmässigt vilket ger en illusion av djup till spelet, men när det kommer till kritan är det en väldigt grundläggande hugg-och-undvik-mekanik i botten av det hela.

Var karaktär har närstrids- och distansbaserade attacker, och beroende på vilka fiendetyper som möts får taktiken anpassas en aning. Utöver det kan de rulla, parera och växla mellan lättare och tyngre attacker, något som definitivt behövs i stridens hetta.

Det är A och O att se till att ha rätt utrustning för aktuellt uppdrag, då fienderna växer i svårighetsgrad exponentiellt. Att alltid ha bästa möjliga vapen, tyngsta möjliga rustning och gott om helande flaskor blir en nödvändighet för att slippa dö i onödan.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!