Eurogamer.se

Recension: The Adventures of Tintin: The Secret of the Unicorn

Underbart är kort

Tintin var en del av min uppväxt. Då jag inte var särskilt förtjust i seriealbum fastnade jag istället för berättelserna som släpptes på kassettband och lärde känna den unge journalisten och hans vänner den vägen.

I samband med att Peter Jackson och Steven Spielbergs film gick upp på bio för en tid sedan lanserades såklart också ett spel baserat på licensen. Jag är måhända inte fullt så nostalgisk som somliga, men en smula nervös inför det släppet var jag nog ändå.

Spel baserade på filmer har, som många säkert vet, en benägenhet att vara framstressade och oinspirerade produkter. Till min stora glädje visar sig Tintins äventyr inte vara ett exempel på det fenomenet.

Handlingen i filmen tillika spelet följer någorlunda den i albumen Krabban med guldklorna, Enhörningens hemlighet och Rackham den rödes skatt. Redan i valet av utvecklingsstudion Ubisoft Montpellier, med Michel Ancel i spetsen, märks det till viss del att utgivarna satsar seriöst även på spelet.

Adventures of Tintin: The Secret of the Unicorn följer alltså handlingen i filmen, om än ganska löst skall väl tilläggas. Spelsystemet påminner en hel del om gamla klassiker som Prince of Persia och Another World.

Merparten av äventyret spelas ur ett tvådimensionellt perspektiv, i vilket du rör dig på klassiskt maner från vänster till höger på skärmen. En del av er rynkar säkert på näsan nu. Faktum är emellertid att det är riktigt snyggt, fräscht och passar temat alldeles utmärkt.

Diverse plattformsmoment och enklare pussellösningar måste utföras för att ta dig fram genom nivåerna, och givetvis ett och annat slagsmål.

Som sig bör använder Tintin aldrig mer våld än nöden kräver. Fiender knockas med knytnävar, luras att snubbla på bananskal och så vidare. Animationer och ljudeffekter känns precis rätt och serietidningskänslan gör sig ständigt påmind.

Med jämna mellanrum växlar du till någon av Tintins följeslagare, såsom kapten Haddock och hunden Milou. I rollen som Haddock får du spela hans inlevelserika tillbakablickar på sin förfader, Sir Francis Haddock. Dessa sekvenser är charmiga och fyllda av mycket humor. Själva spelmomenten där du ska fäktas med pirater är tyvärr en väldigt slätstruken del av spelupplevelsen.

De tillfällen då du blir Milou och exempelvis ska hämta en svåråtkomlig nyckel är småkul, men ganska få. Allt som allt tycker jag dessa delar med fördel kunde ha skippats helt. Huvuddelen där du spelar som Tintin är oerhört mycket bättre och sidospåren rycker bara sönder det annars så fina tempot.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!