Recension: Assassin's Creed: Revelations

Ubisofts Assassin's Creed-serie inleddes med ett hungrigt första spel som ville mycket men som inte riktigt kunde leverera på alla fronter. Men när det andra spelet kom, med den karismatiske Ezio Auditore de Firenze i huvudrollen, ja då lossnade något. Helt plötsligt fick vi kränga och slänga oss fram över Florens hustak och verkligen uppleva hur väl parkour kan fungera i ett spel.

Därför var fjolårets Assassin's Creed: Brotherhood lite av en besvikelse, mest för att det i princip var samma spel som tidigare, fast med lite småförbättringar och en handfull nya funktioner. Men det var ju fortfarande väldigt roligt.

Och nu kommer alltså Assassin's Creed: Revelations, spelet som ska knyta samman sagan om Altaïr Ibn-La'Ahad och Ezio. Och den kontemporäre huvudpersonen Desmond Miles. Svar har utlovats, och en stor vikt har lagts vid att spelarna äntligen ska få lite mer kött på benen.

De första timmarna i Revelations börjar i alla fall ambitiöst, med en berättelse som tar avstamp i Altaïrs gamla tempel och som blandar samman flera överdådiga spelelement.

Redan i inledningen får du åka häst och vagn, och då även göra mer under dessa fordonsavsnitt, med fler delmoment och nya kameravinklar. Tyvärr är det sällan särskilt skoj att bli påtvingad dessa, men det bådar gott inför själva huvudspelet.

Men snart anländer Ezio, nu en skäggig och senig 40-plussare, i Konstantinopel (eller Istanbul), som är lika vackert som en solnedgång. Staden är kanske inte lika karismatisk som Italiens grönskande områden, men det kan nog bero på att jag varit i Florens, Rom och Venedig, men inte i Istanbul.

Om Assassin's Creed-spelen har lärt mig något så är det att alla städer i grund och botten är likadana. Lönnmördarledaren Yusuf välkomnar dig till staden och skryter om tunnelsystemet som Ezio kan använda till att snabbt förflytta sig till olika platser, men det är ju samma system som funnits i tidigare spel. Skillnaden denna gång är att alla platser är upplåsta från början.

Och du kan fortfarande investera i renoveringen av olika butiker och rekrytera nya lönnmördare som du sedan skickar ut på olika uppdrag. Det är egentligen bara omgivningen som har förändrats.

Den riktigt stora nyheten är bomberna, som du nu kan tillverka själv. Med de många ingredienserna kan du skapa olika typer av bomber, med allt från skadliga splitterbomber till rökbomber och till och med stinkbomber. Och komponenterna finns överallt.

Det är som om hela Konstantinopel har fått bombdille, för det finns kistor med svavel och lammblod (för blodbomberna som får fienderna att tro att de skadats) i vart och varannat hörn, och när du länsar motståndarnas lik brukar du hitta både krut och fosfor i deras fickor.

Ubisoft är verkligen inte rädda för att omforma hela samhället runt den senaste spelmekaniken.