Veckans Retrokanon: The Legend of Zelda - A Link to the Past

Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.

Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.

Veckans Retrokanon: The Legend of Zelda - A Link to the Past (1992, SNES)

I och med lanseringen av The Legend of Zelda: Skyward Sword blir denna veckas Retrokanon ett litet hommage till en av de största spelserierna genom tiderna. Som ung spelade jag nästan uteslutande på mina SEGA-konsoler och missade flera större spelserier som gavs ut till Nintendos motsvarigheter. Dock har jag på senare år försökt rätta till denna obalans i Kraften.

Zelda-serien är en av dessa missar från min ungdom och här har vi flera titlar som räknas som ett måste för en spelare som har något uns av självrespekt. Enligt undertecknad är The Legend of Zelda - A Link to the Past det spel från i serien som åldrats med mest värdighet.

Många tycker att Ocarina of Time är höjdpunkten i serien men för mig, som inte har några som helst känslomässiga kopplingar alls till serien, sticker den tidiga 3D-grafiken lite i ögonen (Prova 3DS-versionen, så fattar du /red.anm.).

A Link to the Past är dock fortfarande som balsam för alla sinnen. Okej, kanske inte alla - men syn och hörsel i alla fall. Än i dag är spelet extremt vackert i sin färgglada retrokostym och spelets ljudspår står högt i kurs samt återanvänds i flera av uppföljarna.

Spelet i sig präntade också in standarden för hur Zelda-spel framöver skulle komma att se ut med sin värld, katakomber och labyrinter samt bossar. Att spelet dessutom utspelar sig före de två föregångarna är även det ett spännande grepp.

Jag tror ingen kommer att lyncha mig när jag säger att den genialiske spelskaparen Shigeru Miyamoto i The Legend of Zelda - A Link to the Past skapade ett mästerverk.

Veckans Retrokalkon: Zelda: The Wand of Gamelon (1993, CD-i)

Några spel med Zelda i titeln som är långt ifrån legendariska är de tre spel som gavs ut till den misslyckade konsolsatsningen från Philips, CD-i. Ett av dessa heter Zelda: The Wand of Gamelon och det som gör att titeln står ut lite är att du i detta spel faktiskt spelar som just Zelda.

Kungadömet är åter i fara, men då både pappa kungen och Link råkat i trubbel får prinsessan ta saken i egna händer.

Spelet i sig är ett mycket undermåligt plattformsspel där Zelda hackar sig fram genom monster för att ställa allt till rätta. Men det värsta är nog de extremt dåliga filmsekvenserna, vilka är så usla att de i förlängningen blir roliga och finns såklart förevigade på Youtube.

Zelda-spelen till CD-i anses rent allmänt vara så dåliga att Nintendo inte vill ha med dem att göra och de ingår inte över huvudtaget i seriens kanon (uttalat med betoning på första stavelsen /red.anm.).