Eurogamer.se

Recension: The Legend of Zelda: Skyward Sword

Två hjärtan från att vara fantastiskt

En gång är ingen gång, men två gånger är en tradition. Detta är andra gången ett Zelda-spel släpps i slutet av en hårdvarucykel och för Wii-ägare har det varit en lång väntan sedan Twilight Princess släpptes år 2006.

Vän av ordning menar säkert att The Legend of Zelda: Skyward Sword egentligen är det andra Zelda-spelet till Wii, men eftersom Twilight Princess skapades för, och släpptes till, GameCube som ursprunglig konsol - och kanske är maskinens absolut bästa spel rent tekniskt - räknar åtminstone jag det till förra generationens stortitlar.

Och faktiskt, kan jag redan nu avslöja, är föregångaren ett bättre spel.

The Legend of Zelda: Skyward Sword är tänkt att förklara det mesta; alltifrån hur Ganondorf dyker upp i Hyrule till hur Master Sword blir till. Och som förklaringsmodell till alla andra spel duger Skyward Sword alldeles utmärkt, men som efterlängtad uppföljare till The Wind Waker och Twilight Princess måste jag erkänna att det spelmässigt saknas bitar för att göra upplevelsen sådär magisk som jag förväntar mig.

Link befinner sig denna gång som lärling i Skylofts riddarakademi och vill genom den traditionella flygtävlingen lyftas upp till en av de mest lovande aspiranterna. Zelda är hans barndomsvän och har ännu inte vuxit ut till att bli den prinsessa över Hyrule vi är vana vid att se och världen i övrigt är inte riktigt heller likadan; faktum är att Skyloft - staden ovan molnen - är det enda våra hjältar känner till och att det finns en värld därunder är bara beskrivet i sagor och legender, tills den dag en märklig storm överraskar dem och får Zelda att falla ner under molnen och det är upp till Link att ta reda på vad som hänt.

Jag tillhör dem som spelade Twilight Princess på GameCube med traditionella kontroller och en vänsterhänt Link. Först efter denna spelupplevelse tog jag mig an Link styrd med wiimote och jag gillade aldrig riktigt upplägget med att vifta mig igenom timmar av grottletande. Skyward Sword får, en gyllene Wiimote Plus till trots i specialversionen, mig inte att ändra uppfattning - jag anser fortfarande att Zelda-äventyren inte tjänar nämnvärt på att viftas igång.

Som titeln antyder handlar mycket om resan denna gång om himlen; Skyloft är en stad ovan molnen och riddare och elever färdas inte till häst utan medelst jättefågel. Med diverse handledsknyck styr du din flygare genom luften; genom att flaxa upp och ner tar du höjd och när du riktar wiimoten neråt dyker du och vinner fart. Denna styrning är intuitiv och välgjord, men själva flygresan i sig blir aldrig lika upptäcktsfylld som exempelvis seglatserna i The Wind Waker.

Den rörelsekänsliga kontrollen ville redan i Twilight Princess att jag skulle leva mig in i min roll som Link. Genom att svinga min kontroll på ett visst sätt skulle Link göra samma sak, och i teorin funkar ett sådant upplägg perfekt för inlevelsen. Men fem år efter Twilight Princess blir jag besviken på att det rörelsekänsliga upplägget fortfarande inte gör det jag vill, och att det fortfarande lönar sig att bara svinga och trycka som besatt jämfört med att vara taktiskt och metodisk. Det går att sikta på enskilda delar på ett monster och det har betydelse från vilket håll jag svingar mitt svärd, men belöningen för den som bryr sig är för liten.

För hur vi än vänder och vrider på wiimotens fördelar är det tydligt att mina rörelser bara triggar igång förutbestämda svärdshugg, beroende på vad handkontrollen tror att jag håller på med. En högersving blir lätt en vänstersving och mitt ryck med nunchuken för att höja skölden blir lätt det motsatta i de fall vi inte är överens. Frustrationen över att inte kunna styra det hela med enkla knapptryck tar ibland över när fienden får mig att se ut som en nybörjare - och den spelmekaniska lösningen på problemet verkar vara att det enklaste sättet att besegra fiender fortfarande är att hoppa åt sidan med A-knappen för att sedan hacka som besatt när din motståndare öppnat upp sig för attack.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!