Tanken är alltså att Need for Speed: The Run ska kännas som ett episkt lopp genom USA där Jack till slut räddar sig själv genom att slå allt motstånd. Detta kräver såklart att samtliga delsteg är förutbestämda med mål ristade i sten.
Att misslyckas är inget alternativ då hela konceptet skulle falla ihop som ett korthus i en orkan. Då det hela dessutom är helt linjärt - inga alternativa rutter, inga alternativa händelser - är du 100 procent låst i vad utvecklarna vill att du skall göra.
Detta är i och för sig inget problem om loppen i sig är uppbyggda på spännande och varierande sätt. Men de flesta delmomenten består endast i en av fyra varianter. Ett där du slåss mot tiden och ska nå fasta punkter på banan för att komma vidare, ett där du ska ta igen X antal positioner, ett där du slåss mot tre motståndare och ska slå en i taget inom en given tidsgräns och det sista är då du ställs mot en - namngiven och där med "viktigare" motståndare.
Okej, jag är inte helt rättvis då de finns viss variation i form av poliser som patrullerar vägarna lite senare i racet.
Övriga är mer eller mindre skriptade lopp som ska fungera för att driva handlingen framåt. De är just dessa som är lite roligare då du efter ett tag känner en viss repetition med de dominerande loppalternativen. "Berättelseloppen" kan involvera allt från skjutande helikoptrar till laviner men genomgående för samtliga segment - de berättande så väl som de standardiserande - är att de känns förutbestämda.
Allt som oftast får du känslan av att det inte spelar någon roll hur bra förare du är utan att du måste köra som skaparen av banan vill att du ska köra. Som om givna sektioner av ett lopp måste uppfyllas för att du ska klara banan och allt du gör är att se till att styra din bil dit.
Samtliga lopp upplevs efter ett tag som statiska nästan helt utan någon större dynamik. Omkörningar - både dina och dina motståndares - sker på ungefär samma ställe, poliser dyker alltid upp på givna platser och prejar dig vid samma tillfälle, vägspärrar ser ofelbart likadana ut etc. Allt du behöver göra är att försöka minnas var en specifik händelse kommer att ske och lära dig vilken motstöt du behöver göra för att komma vidare.
Detta blir också ett problem när det kommer till den inbyggda tillbakaspolningsfunktionen. Till skillnad från till exempel Dirt-spelen har du ingen kontroll på hur långt tillbaka du kan spola tillbaka ditt felsteg utan tas till en förutbestämd punkt och kan förlora både ledning som en grym körning.
Många gånger uppfattar jag att det enda som kan påverka sin upplevelse är vilken bil du väljer att köra. Men även här anar jag att det endast påverkar hur bra du kan tackla kurvor och vägunderlag. Rätt bil gör att du kan koncentrera dig på att lära dig de moment jag nämnde ovan och slipper tänka på hur bilen i sig uppför sig.
På ett grundläggande sätt påminner The Run mig om de bilspel som fanns i början av 80-talet. Gasa, bromsa, styr höger, styr vänster, med skillnaden att det är mycket snyggare.
