Recension: Supremacy MMA

Har inte en kampsportslig chans

Första gången jag såg människor slåss på riktigt blev jag mäkta förvånad över hur lite det påminde om hur våld gestaltades i filmerna från Hollywood och Hong Kong som jag älskade så. Inga snygga sparkar, schyssta poser eller coola repliker; verklighetens kamp var ett bökande och ett grymtande med enstaka inslag av märkliga dova ljud, nästan omärkliga, när någon fick in en träff med knytnäven eller armbågen.

På samma sätt är Supremacy MMA helt väsenskilt från de kampspel som jag provat genom åren. MMA, "mixed martial arts", är en gren inom kampsporten där kämparna möts under ett minimum av regler, vilket oftast leder till matcher som påminner mycket om det där slagsmålet jag såg bakom biografen den gången för länge sedan.

Om man som jag kommer från en historia präglad av Soul Calibur och Street Fighter, kommer mötet med Supremacy MMA bli något av en frontalkollision. Jag lyckades i Soul Calibur nästan på första försöket ta mig genom kampanjlägets matcher med en av kombattanterna, men i min första match i Supremacy slutade jag som en blodig hög på golvet.

Supremacy MMA - kvinnor som slåss

Innan jag beskriver närmare vad det är som gör dessa spel så olika vill jag prata lite om presentationen. Den grafiska stilen som utvecklaren Kung Fu Factory har siktat på passar genren väl, men ingen kommer bli speciellt imponerad över grafikens kvalitet. Karaktärerna är dock detaljrikt modellerade, med fokus på realism snarare än estetik, och spelmotorn har en svåröverträffad fidelitet på just skador och blod.

Att se realistiskt gestaltade människor bli slagna sönder och samman - och detta är för detta spel mer än bara ett talesätt - är något jag ställer mig lite tveksam till. Jag blir mer obehaglig till mods än underhållen och (caveat emptor!) blodigheten gör definitivt spelet till något som inte ska sättas i händerna på minderåriga. Även Mortal Kombat, vars senaste inkarnation inte heller sparar på blodet, känns ganska barnsligt i jämförelse.

När chocken över att se min kämpe bli brutalt mosad av den första motståndaren i kampanjläget lagt sig en aning, ägnar jag en stund åt att lära mig spelets styrsystem genom att titta på knappschema. Instruktionslägena ger väldigt lite information och då jag inte fick någon manual med mitt recensionsexemplar tvingas jag experimentera lite på egen hand. Fem träningsmatcher in vinner jag för första gången men det känns ändå inte helt rätt.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!