Eurogamer.se

Recension: Super Mario 3D Land

Mario landar tungt på 3DS

Nintendo har länge varit tydliga med att spelglädjen alltid kommer först, allt annat är underordnat. Många gånger under åren har de bevisat att de lever som de lär och skapat spel som är väldigt underhållande.

På senare tid har dock företaget gjort mig en smula orolig för att magin kanske håller på att gå förlorad. Spelutbudet till deras senaste stationära konsol, Nintendo Wii, är förvånansvärt tunt vad gäller klassiskt välgjorda och omvälvande spelupplevelser.

Katalogen av titlar till bärbara Nintendo 3DS ser ännu värre ut. Det har inte släppts en enda titel som fångat mitt intresse och gjort mig entusiastisk över maskinen. Förrän nu.

Super Mario 3D Land är nämligen ett spel som fullkomligt strålar av klassisk, tokrolig och retrodoftande spelbarhet.

I vår italienske rörmokares senaste projekt blandas det friskt av både gammalt och nytt. Det har hämtats inspiration från mer eller mindre tjockisens hela historia. Främst kan det nog beskrivas som en perfekt blandning av New Super Mario Bros och Super Mario Galaxy, två titlar som sålt som smör.

Super Mario 3D Land - Lanseringstrailer

Premissen är i vanlig ordning mycket enkel. Stackars lilla prinsessan Toadstool har kidnappats av stora stygga koopakungen Bowser. Inledningen är nästan skämtsamt kort och efter bara ett tiotal sekunder har du kastats in i själva spelet.

Strukturen känns tydligt igen ifrån de tvådimensionella föregångarna; totalt åtta världar med fem banor och ett avslutande slott eller liknande i varje. Mario tar sig fram mellan banorna på en överskådlig och klassisk karta.

Själva banorna blandar som sagt ingredienser från lite här och var i seriens historia. Huvudmålet på varje nivå är som vanligt att ta sig till målflaggan och vägen dit är oftast väl utstakad. Fokus ligger nästan uteslutande på plattformsmomenten, precis som det ska vara.

Varje bana har tre stycken mer eller mindre gömda stjärnmynt. Till en början är dessa högst frivilliga att ge sig efter, det krävs endast ett ganska blygsamt antal för att låsa upp bossnivån i slutet av varje värld. När du låst upp specialvärldarna blir det en helt annan femma, men det kommer vi till.

Majoriteten av nivåerna spelas från vänster till höger ur ett slags 2.5-dimensionellt perspektiv, det går alltid att röra sig i djupet och ibland växlar kameran till något som mer liknar det vi är vana vid från Super Mario Galaxy-spelen. Blandningen sitter som en smäck och gör sig oerhört bra på formatet.

Fantasirikedomen är ständigt påtaglig och jag slås av hur Super Mario 3D Land hela tiden överraskar mig. Nostalgiska flörtar blandas med roliga nyheter och jag finner mig själv oförmögen att lägga ifrån mig min 3DS.

Den största överraskningen kommer när Bowser, för vad jag tror är sista gången, trillar i lavan i slutet av åttonde världen. I det läget var jag förtjust men inte förälskad i spelet. Övervägande delar av banorna fram tills dess är underhållande men alldeles för enkla för min smak och spelet kändes på tok för kort.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!