Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: Jagged Alliance 2 (1999, PC)
Dagens Retrokanon är lite av ett tidsmässigt gränsfall, men då det är samtida med SEGA Dreamcast (som vi faktiskt har i definitionen ovan) så får det vara med ändå.
Fram tills jag fick testa Jagged Alliance 2 för en herrans massa år sedan tyckte jag att turbaserade spel var pest. Hur verklighetstroget är det egentligen att så fort du möter en fiende fryses hela världen och ni får turas om att anfalla, istället för att bara panga på tills ammunitionen tar slut?
Två nyanser av brunt. Max.
Denna inställning skulle det dock bli ändring på; spelmekaniken var till slut inget som störde i detta spel där du använder dina pengar för att hyra legosoldater som sedan gör jobbet åt dig. Dina legoknektar placeras på ön Arulco med ett enda uppdrag, att störta despoten Deidranna. Till din hjälp har du lokalbefolkningen, från vilken både bönder och militär gärna strider på din sida.
Spelet blir inte turbaserat förrän man stöter på en fiende och fram tills dess kan du knalla runt lite som du vill. Det finns mängder av prylar över hela ön, och förutom vapen och medicin kan du bygga ljuddämpare och andra nyttigheter av vardagliga föremål som du hittar i skåp och lådor.
Den gigantiska kartan och striderna med Deidrannas soldater ovan jord och alla slingriga monster fick mig att tänka på filmen Starship Troopers, en liknelse jag faktiskt kan vara ensam om att dra. Jagged Alliance 2 släpptes även till Linux, och då föregångaren dök upp till Nintendo DS så sent som 2009 hoppas jag fortfarande att något liknande ska hända med detta spel.
Veckans Retrokalkon: Theme Park (1994, Mega Drive)
Men vänta nu här lite; var inte Theme Park ett jättebra spel? Du köper lite land och bygger ett nöjesfält. Köper karuseller och varustånd där dina besökare kan köpa glass och spunnet socker.
Markus tröttnade snabbt på de små kräken. Och deras spyor.
Sen blev det en massa städande då ditt mixtrande med sockerhalten i dryckerna kombinerat med farten på karusellerna gjorde att folk spydde till höger och vänster. Allt som ofta kändes det som om du hade fler städare än all annan personal tillsammans. Dock var Theme Park i vilket fall hur kul som helst och en av mina första positiva spelupplevelser på PC.
Men detta gällde alltså i datorvärlden. Jag fick tyvärr chansen att testa på Theme Park till SEGA:s 16-bitarsmaskin när jag var yngre, och insåg snabbt att vissa spel inte bara bör spelas med mus, utan ska spelas med mus.
Spelet är omgjort för att bättre passa en handkontroll med enklare navigering mellan menyvalen; detta hindrar dock inte mig från att påstå att Theme Park till konsol verkligen inte är ett bra spel.
Till slut struntade jag helt enkelt i att låta städarna göra sitt jobb, avskedade hela rasket och fick se mitt sprudlande nöjesfält förvandlas till en öken av vomeringar. Och så är läget förmodligen än i dag, det var länge sedan jag kollade.
