Var blev de urbana legenderna inom tv-spel av?

Det snackas en massa i ungdomsgäng. Det debatteras hett kring vem som varit med vem och vilka som gjort vad och inte. Skillnaderna mellan äldre och yngre generationer är förmodligen i detta fall nästan obefintliga, förutom kanske just exakt vad det snackas om.

På 80- och 90-talet pratades det i vissa kretsar om vad man upplevt i dator- och tv-spel. Sanningshalten i det som påstods var ofta svår att verifiera - men därigenom bildades spännande mysterier kring vissa spel, vi kan kalla dem urbana legender.

Gemensamt för dem alla är att de vägrade dö.

Var blev dessa urbana legender kring spel av? Omgärdas även modernare speltitlar av svårgenomtränglig mystik eller har vi i informationssamhällets nakenhets namn strippat bort allt som är okänt?

Men först ska jag kanske förklara vad jag menar med urbana legender i dator- och tv-spel, och det gör jag enklast med några exempel.

Barbarian och våldtäktsbelöningen

Urbana legender kring spel kunde uppstå var som helst, även i vuxenmiljöer. Ofta hade de ett syfte att skrämmas eller påverka.

På 80-talet riktade dåvarande myndigheten Barnmiljörådet och dess ordförande Margareta Persson skarp kritik mot våldsamma spel och ville införa censur. Förutom att det påstods att unga spelar "nazi-spel" och att man blir poängmässigt belönad för att lemlästa och tortera antyddes det dessutom att våldtäkt ingår som självklart spelelement i ungas dagliga spelranson.

Förmodligen den minst kontroversiella scenen i hela spelet.

En märklig historia kring C64-spelet Barbarian (Retrokanon juni 2010) florerade i debattsalarna och letade sig även ut till vissa tidningsartiklar. Detta rykte framhärdade att den namnlöse barbaren mot slutet av spelet har ihjäl den onde trollkarlen Drax och därefter våldtar(!) prinsessan Mariana som han nyss räddat.

Huruvida det hyfsat repetitiva spelet i åtta nivåer verkligen slutade i en våldtäkt i enskilda rådsmedlemmars fantasier, efter det att strömmen slagits av, är det väl ingen av oss som vet - men klart är att det inte händer särskilt mycket i själva spelet.

Mariana säger "Thanks, big boy" - förvisso en synnerligen ostig replik - men sen är det inte mer med det.