Recension: Grease Dance

Dansa som en oljad blixt

Just nu, strax innan jul, verkar utgivarna fullkomligt ösa ur sig diverse Kinect- och Move-spel. Den ena titeln är smalare och obskyrare än nästa.

Frågan jag instinktivt ställde mig när Grease Dance damp ner i brevlådan för recension var hur stor målgruppen egentligen kan vara. Hur många ur skaran beundrare av filmen och musikalen Grease är Xbox-ägare, och hur många av den hopen har Kinect?

Det är nämligen som du kanske förstår mer eller mindre en förutsättning att du gillar Grease en hel del om den här produkten ska ha något som helst värde för dig. Koreografier, urval av låtar och det mesta annat är helt och hållet plockat ut filmen. 505 Games har inte brytt sig om att fylla ut innehållet med lite annan tidstypisk dansmusik, vilket såklart är beklagligt.

Du ges möjligheten att dansa och sjunga till samtliga låtar från den klassiska uppsättningen i ett par avskalade spellägen för mellan en och åtta spelare. Livslängden får utan tvekan ses som spelets största minus. Antalet låtar och danser når inte ens upp till tjugo och underhållningen blir på så vis inte särskilt långvarig hur mycket du än uppskattar temat.

Presentationen är det dock inget fel på och jag har knappast haft tråkigt med Grease Dance. Det är stiligt och mysigt i all sin enkelhet och många av låtarna är perfekta att dansa i par till. Rent tekniskt har det däremot inget att komma med i jämförelse med spel som Just Dance 3 (9/10) eller Dance Central 2 (10/10).

Största problemet i spelmekaniken är att det helt och hållet saknas någon form av indikering för om jag gör rätt eller fel. Ofta känns det helt slumpmässigt om jag lyckas få perfekt eller underkänt betyg på en rörelse. För att kompensera detta har utvecklarna helt enkelt gjort spelet rysligt förlåtande.

Grease Dance-trailer

Att försöka förbättra mina rekord blir på grund av detta en ganska frustrerande upplevelse då det kan kännas som det går extremt dåligt men poängen blir kalasbra och tvärtom. Tillsammans med lite glada vänner går det utan problem att se mellan fingrarna kring felaktigheterna, men Grease Dance är knappast ett dansspel för den som även vill kunna köra för sig själv.

Någon form av träningsläge existerar inte och på det stora hela känns spelet väldigt barskrapat. Det finns visserligen ett gäng minispel vilka låses upp allt eftersom jag klarar av låtar, men trots att de emellanåt får mig att dra på smilbanden är det knappast något jag kommer att testa mer än en gång.

I jämförelse med vassare konkurrenter bleknar Grease Dance ordentligt, trots att just dans verkar vara det som utvecklare har enklast att lyckas med på Kinect. Det här fungerar som kvällsunderhålling i några timmar och de som blir nöjsamt nostalgiska varje gång de hör musiken kommer säkerligen glädjas ordentligt till en början.

Den låga prislappen är det som räddar titeln från att dyka ner bland de riktigt låga betygen. I form av ett nedladdningsbart paket till någon av de stora dansserierna hade det varit klockrent, nu blir det med nöd och näppe godkänt.

5 / 10

Grease Dance finns ute nu till PlayStation 3 och Xbox 360.

Läs vår betygspolicy Recension: Grease Dance Joakim Håkansson Dansa som en oljad blixt 2011-12-02T16:31:00+01:00 5 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!