Recension: Ultimate Marvel vs. Capcom 3

Borde kanske släppts som DLC?

Det är svårt att lära gamla hundar att sitta. Jag har aldrig varit ett stort fan av Capcoms versus-serie av slagsmålsspel, vare sig det varit SNK mot Capcom eller Street Fighter mot Marvel-hjältar.

I mina ögon har det alltid varit lite av en gimmick med simpla och hyfsat rudimentära fightingspel - eller ett enkelt sätt att tjäna lite extra pengar på redan producerade sprites till andra titlar.

Men i och med Ultimate Marvel vs. Capcom 3 har jag varit tvungen att rannsaka mina tankar och åsikter lite, för det här är allt annat än rudimentärt eller lätt att komma in i.

Capcom fortsätter sin sedan länge etablerade trend att släppa uppdaterade versioner av sina fightingspel på en nästan årlig basis. Trenden som påbörjades under Street Fighter 2-eran är fortfarande vid god vigör och återupplivades förra året med Super Street Fighter IV.

Knappa nio månader efter att Marvel vs. Capcom 3: Fate of Two Worlds (8/10) släpptes kommer Ultimate Marvel vs. Capcom 3.

Ultimate Marvel vs. Capcom 3-video

Tolv nya karaktärer gör sin entré in i arenan - däribland Frank West, Doctor Strange, Phoenix Wright, Strider och Ghost Rider. Allt som allt 48 karaktärer med hälften från Marvels seriearkiv och andra hälften från Capcoms spelgalleri.

Själva praxis i sig - att introducera lite nya karaktärer, förbättrad spelbalans och kanske lite nya spellägen - finns det väl inte så mycket att säga om. Men att släppa en helt ny utgåva, och ta betalt för den istället för att släppa den som uppdateringar till det föregående spelet, är kanske en taktik som kan sticka många fans i ögonen.

Samtidigt är det denna spelarbas som förväntas köpa spelet, för som nybörjare är Ultimate Marvel vs. Capcom 3 en överväldigande upplevelse. Jag förväntas nästan helt veta och behärska spelmekaniken, och vad begrepp som "Hyper Combos" och "X-Factor" är, då spelet inte gör minsta ansträngning för att förklara något av det.

Kvar från originalet är grundkonceptet - två spelare mot varandra med vardera tre karaktärer i sitt lag. Det primära spelläget är en kamp mot andra spelare och redan mot en datorstyrd motståndare får jag rejält med stryk innan jag börjat lära mig de grundläggande rörelserna - att blockera effektivt och bygga kombinationsattacker.

Sakteliga blir jag varm bakom knapparna och börjar sätta kombinationer eller specialattacker. Här hade en rejäl arkadsticka garanterat hjälpt, då Xbox-kontrollerna är lite för oprecisa, sladdriga och inte särskilt ändamålsenliga när det gäller precision och den klassiska kvartscirkelmanövern.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!