Recension: Mario Kart 7

Nintendo vilar på grunderna

Nintendo är mästare på att utnyttja sitt färgstarka galleri av spelkaraktärer i alla möjliga avknoppningar runt sina huvudserier. Det allra bästa exemplet på detta är, och har alltid varit, Mario Kart.

Nästan 20 år efter att det allra första kartracingspelet med Mario och hans vänner såg dagens ljus är det alltså dags för den sjunde iterationen.

Det är påfallande lite som har förändrats under tidens gång och Mario Kart 7 är i grund och botten extremt likt tidigare delar i serien, på både gott och ont.

Det fortfarande frågan om lättsam kartracing med tungt fokus på användandet av vapen och andra föremål. Många av de tillägg som dykt upp genom åren finns självklart med i någon form, såsom supersladden, ledarskalet och möjligheten att välja olika typer av säregna fordon.

Det finns emellertid ett par nya inslag. Alla fordon har utrustats med någon typ av vingar eller fallskärmar och när det lättas tillräckligt från marken används dessa för att glida och dyka fram över banan i hög fart. Många banor har också försetts med passager under vattnet och där blir det istället lite segare att få styr på sitt ekipage.

Tillskottet är välkommet och ger de totalt 16 nya banorna lite extra variation. Skillnaden blir ganska tydlig när jag spelar någon av de andra 16 banorna som plockats in från föregångarna och jag saknar det genast.

Valet av fordon har även det givits lite ytterligare omväxling då det går att välja enskilda delar av dem i tre steg; chassi, hjul och flygtillbehör.

Ny trailer från Mario Kart 7 3DS

På det stora hela tycker jag dock att Mario Kart 7 är en väldigt säker, på gränsen till feg, Nintendo-produkt. Det har hänt så pass lite varje gång att jag nu känner att serien har ett tydligt behov av förnyelse.

Var är exempelvis gästspelen från andra populära serier och karaktärer? Varför har Nintendo stannat vid blandningen av Mario och Donkey Kong, när de har Zelda, Metroid, Pikmin och Pokémon? Det behöver inte nödvändigtvis vara spelbara karaktärer, men temat på banorna börjar bli en aning tröttsamt och hade definitivt mått bättre av lite sköna instick.

Ett lite mer mångfacetterat spelläge för den ensamme spelaren hade också varit välkommet. Varför inte ett karriärläge med stegrande svårighetsgrad, bossrace och tidspressade lopp mot spöken inbakade emellan de vanliga tävlingarna?

Det hade såklart kunnat bli pannkaka av det hela och mycket riktigt vågar Nintendo inte riskera något utan håller sig till sin kända tillika välfungerande formel.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!