Recension: Professor Layton and the Spectre´s Call

Gastkramande mysterier som kallar

Professor Layton är inne på sin fjärde del i sin pusselkantade jakt efter sanningen på Nintendo DS. Det är både imponerande och farligt.

Imponerande därför att något så simpelt som ett renodlat pusselspel fortfarande förmår intressera - och farligt därför att det är någonstans mellan tredje och fjärde delen en populär spelserie lätt börjar stagnera, om den inte redan gjort det för länge sedan.

2

Det finns klara likheter mellan Professor Layton and the Spectre's Call och föregångaren Professor Layton and the Lost Future. Precis som tidigare är det professorns tidiga historia vi reder ut tillsammans, men denna gång handlar det inte om hur han fick sin hatt utan om hur han hittade sin medhjälpare Luke Triton som hänger med i seriens alla övriga delar.

Luke är i de andra spelen en ganska intetsägande liten pojkvasker som mest verkar imponerad av Laytons förträfflighet; i The Specter's Call har han däremot en mycket tystare och försiktigare roll, ja han är direkt dyster och plågad.

Laytons medhjälpare under hans tidiga år heter istället Emmy Altava och även henne träffar han på i början av The Specter's Call. Tillsammans reser de till Lukes hemstad Misthallery, eftersom Lukes pappa och Laytons gamle vän ber om hjälp att hantera en vålnad som hemsöker staden och raserar den bit för bit om nätterna. Eller det är åtminstone vad han tror.

Äventyret kommer långsammare i gång än i The Lost Future och känns ärligt talat betydligt segare och snävare i svängarna än sist. Visst är det lite coolt med vålnader som kryper fram under dimmiga nätter i typiska brittisk landsortsmiljöer bebodd av urdumma lantisar, men ibland kommer jag på mig själv med att fundera på vart jag egentligen ska och vad det nu är jag håller på att undersöka. Denna fokusglidning råkade jag aldrig ut för i The Lost Future.

Spelmekaniskt är Professor Layton and the Spectre´s Call väldigt lik de tidigare spelen, men även om en del pussel känns alltför väl igen håller utvecklaren Level-5 en så pass hög klass att jag förlåter den tillfälliga repetitionen eftersom charmen och berättelsen är vad som räknas.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!