Sedan släppet av mästerverket Final Fantasy VII har spelserien legat i hög kurs över hela världen. Vi har sedan dess frossat i titel efter titel, och när Square-Enix utannonserade deras första "riktiga" spel till den nuvarande konsolgenerationen jublade människor som om samtliga blev miljonärer.
Efter diverse förseningar fanns äntligen spelet i alla butiker, men besvikelsen var ett faktum - Final Fantasy XIII har som bäst en medioker kvalitet (nåja / red. anm.). Spelserien fick ännu en törn i sig efter att Final Fantasy XIV floppade grovt på MMO-scenen, så pass att en tidigare bekräftad PS3-version står och samlar damm i något japanskt kontor.
Bolaget upplever sin allra största kris just nu, och det krävs ett mirakel ifall Final Fantasy åter igen ska bli ett namn som är synonymt med spelglädje och kvalitet.
Det spel som ligger framför mig just nu är uppföljaren till Final Fantasy XIII, som går i tidigare uppföljares namn genom att lägga till siffran två - Final Fantasy XIII-2. Jag befinner mig i en inte helt optimal situation just nu eftersom jag verkligen inte gillar föregångaren, vilket gör att min cynism är gigantisk innan spelandet. Vad kan en direkt fortsättning bjuda på? Har Square-Enix lyssnat på kritiken?
Svaret på dessa frågor är ett stort rungande JA. Varför får du veta nedan.
Stridsmekaniken i Final Fantasy XIII-2
Direkt vid startskärmen ser jag en stor nyhet i att du numera kan ställa in en svårighetsgrad. Visserligen är det bara två stycken, normal och enkel, men det är ändå ett gott tecken på att saker och ting har ändrats.
Sedan är det dags för den sedvanliga öppningssekvensen som även denna gång lyckas vara högst dramatisk och välgjord. Direkt efter att det är över kan jag börja styra min karaktär, och jag får åter igen bekanta mig med trånga korridorer.
Dessa tar dock slut efter ett tag, för att återgå till en mer öppen värld. Det blir aldrig så fritt som i PSOne-klassikerna, men betydligt bättre än föregångaren FF XIII. Däremot finns det en ny aspekt som är det centrala i Final Fantasy XIII-2 - tiden.
Tidsresor är ett faktum, och detta ger en rad nya möjligheter att gå fram och tillbaka i tiden för att besöka städer och blanda sig in i händelser som påverkar de andra tidströmmarna, ungefär som i förstapersonsskjutaren Singularity.
