Recension: Winter Stars

Det som göms i snö...

Jag gillar när spelutvecklare har höga ambitioner, något som 49 Games verkligen haft under utvecklingen av Winter Stars till Kinect.

Denna OS-inspirerade titel innehåller hela elva olika vintersporter, ett riktigt långt karriärläge med handling och allt, en rad olika tävlingsformer för upp till två spelare hemma eller fyra över nätet samt avancerade övningslägen för att finslipa din teknik.

Winter Stars innehåller till och med ett rollspelsinspirerat nivåsystem där du kan uppgradera dina förmågor inom olika sporter med hjälp av erfarenhetspoäng.

Tyvärr tappade 49 Games fokus någonstans längs vägen och glömde bort de ack så viktiga detaljerna när de skapade ett stort och invecklat spel. Med facit i hand hade resultatet kunnat bli rejält mycket bättre om de bara haft lite mindre storhetsvansinne och hållit sig till en handfull men mer polerade vintergrenar, med finare skidvalla.

Vad de inte borde ha lagt någon energi på över huvud taget är den genomusla handlingen i vilken stelopererade mannekänger lyckas spela över i ett försök att skapa en spännande berättelse med relationer så varma att snön omkring dem smälter. Resultatet är dåligt och scenerna där din lagledare brutit benet och försöker samla ihop ett nytt lag känns lika seriösa som de fånigaste scenerna i filmer som Hot Shots, Austin Powers och andra parodier. Det hade kunnat vara kul om det var ett medvetet val, men då sekvenserna utspelas helt utan glimt i ögat blir det bara sorgligt.

Om vi bortser från det katastrofala berättandet är Winter Stars fortfarande mediokert ur flera aspekter. Vinterspelens inledande gren, skidskytte, hade kunnat vara hur underhållande som helst - men då det enda du gör för att styra din karaktär är att luta din överkropp minimalt åt sidorna i de relativt raka och långsamma spåren förvandlas tävlingen snabbt till ett enda stort sömnpiller.

Jag tror att skidksytte hade varit mycket roligare om du behövt staka dig fram på skidorna för att upprätthålla ett tempo eller om spelets banor hade innehållit lite fler kurvor och backar där du får springa framför teven för att saxa dig uppför kullarna.

Jag saknar precision i den sega kontrollen och spelet uppfattar långt ifrån alltid när jag utför mer detaljerade manövrar, som att huka mig i nedförsbackarna för att minimera luftmotståndet. Lyckligtvis fungerar själva skyttet riktigt bra; du siktar genom att hålla ut din ena arm rakt framför dig och avfyrar skott genom att veva med andra armen åt sidan.

Då är bob en betydligt roligare gren, trots att den är simpel. För att få fart på din släde gäller det att springa så snabbt du bara kan framför teven (springer man inte förbi teven då? /red.amn.) för att sedan huka dig i rätt tajming och hoppa i boben med dina fyra atleter. Därefter är det bara att luta dig för att svänga på samma sätt som i skidskyttet, men här går det betydligt snabbare och till din hjälp har du guidelinjer i backen i värsta bilsimulatorstil.

Även om bob är ett av spelets starkare kort är det tyvärr långt ifrån lika adrenalinstint eller djupt som riktiga bilspel. Då titlar som Forza Motorsport 4 dessutom fungerar mycket bättre med Kinect har minispelet inte en suck mot konkurrensen på formatet.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!