Recension: WWE '12

Fejkad sport - fejkat spel

Det första - och det är fortfarande ett av de bästa - wrestlingspel jag har spelat var Pro Wrestling till NES.

Det var och är tajt, snyggt och roligt - oavsett om jag spelade själv eller mot en vän. Det har med andra ord allt man kan och ska begära av den amerikanska fejkade fribrottning vi brukar föredra att kalla wrestling.

I våras skrev jag på Eurogamer.se om plojiga WWE All Stars (5/10), en retrofest där dagens superstjärnor ställs mot gårdagens i glada färger och serietidningsinfluerad grafik. Jag var en smula hård mot spelet och erkänner att jag hade roligare med det än betyget antydde (det borde ha fått 6/10).

Jag ondgjorde mig då en smula över att spelet tryfferats med överdrivna luftfärder efter tunga kast och möjligheten att på fightingspelmanér jonglera sin motståndare med en tuff slagserie. Eftersom wrestling redan är en showsport behövs väl knappast några ytterligare specialeffekter. Det var inte världens starkaste argumentation då, och efter att ha spelat WWE '12 ligger den i ruiner. Jag tar tillbaka allt.

WWE 12 - presentationstrailer

För Pro Wrestling var ju rätt på det. Ett wrestlingspel ska vara just 1) tajt, 2) snyggt och 3) roligt - och medan WWE All-Stars mer eller mindre elegant prickade in tre av tre möjliga har WWE '12 knappt ett enda rätt.

Närmast kommer spelet en tajt kontroll; den är helt okej. Som brukligt har vi att välja mellan slag och olika grepp, och det finns inte så mycket att invända emot förutom att kontringarna är sedvanligt otajmade.

Är det snyggt då? Nå, animationerna ser hyfsade ut, men texturerna är plastiga och kalla - och både mellansekvenser och publikanimationer ser, för att uttrycka det vänligt, ut att härstamma från förra konsolgenerationen. Enligt utgivaren THQ ska det nya spelsystemet se bättre ut och kännas bättre än någonsin. I mina ögon ser det ungefär ut som Pro Evolution Soccers rättmätigt bespottade Xbox 360-debut, och är ungefär lika roligt att spela.

Att vara roligt är ju nämligen det viktigaste elementet för ett wrestlingspel. Jag kan förlåta många brister och fel om jag ändå har kul (Numera, uppenbarligen inte förr /red.anm.). Men kampanjläget Road to Wrestlemania är det i särklass tråkigaste jag har företagit mig i ett spel i år.

Kommentarer (1)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!