Eurogamer.se

Recension: SoulCalibur V

Ingen balsam för själen

När någon frågar mig om vilket fightingspel som är min absoluta favorit brukar jag svara "SoulCalibur" utan någon som helst tvekan, trots att flera nyare titlar (som Super Street Fighter IV: 3D Edition och Mortal Kombat) har imponerat på mig. Dreamcast-utgåvan lyckades nästan helt perfekt kombinera skicklighet och en simpel inlärningskurva, något som flera andra spel i genren har haft problem med.

Med ett sådant original borde uppföljarna ha en gyllene väg att gå längs med, men faktum är att ingen har varit i närheten av att lyckas lika bra. Det har alltid funnits flera störande fel, och besvikelsen blir alltid lika stor. Jag vet ju trots allt att utvecklaren Project Soul har kunnandet, även om flera nyckelpersoner sannerligen har lämnat skutan under tiden som har gått.

SoulCalibur V utannonserades med den typiska klyschan att de äntligen skulle fixa till allt som fansen har klagat på, samtidigt som nybörjare enklare skulle komma in i serien. Lyckades Project Soul med uppgiften? Nej, dessvärre inte.

Bland nyheterna hittar vi som vanligt ett gäng kosmetiska sådana, men det mest utmärkande är att blockering görs mycket enklare. Tidigare var du tvungen att hålla inne blockeringsknappen samtidigt som du skulle gissa om det är en hög, låg eller vanlig attack, och nu kan du använda dig av Just Guard för att dels blocka enklare, men även för att snabbare replikera.

I vissa arenor ser du även att utvecklaren har blivit inspirerade av Dead or Alive 4, för det finns ibland möjligheten att påverka din omgivning. Dessa tillfällen är dock väldigt få, men det är ändå ett steg fram mot en mer modern syn på fighting.

Efter att ha sett massvis med så kallade filmsekvenser i berättelseläget börjar striden på allvar med några simpla fiender som inte utgör speciellt mycket motstånd. Det är först vid femte fighten som min hjälte Patroklos äntligen behöver ta fram lite mer avancerade kombinationer för att lyckas gå vinnande ur striden.

Lanseringstrailern

Hädanefter är det en alldeles ypperlig ökning av svårighetsgraden som befinner sig i paritet med min ökade skicklighet. Men sedan händer det oförlåtliga.

När jag för andra gången får möta den ständiga antagonisten Nightmare har utvecklaren valt att helt plötsligt trimma upp utmaningsgraden in i absurdum, trots att jag fortfarande kör på normal svårighetsgrad. Jag får visserligen möjligheten att sänka det till "enkel" efter att ha fått stryk, men tjurigt nog fortsätter jag att försöka hitta på nya knep för att lyckas vinna.

Efter cirka 20-30 försök lyckas jag äntligen med mitt mål, men som väntat finns det fler fiender som väntar. I det här fallet bara två stycken, fast det känns snarare som hundra.

Det tog cirka två timmar att nå till just denna del, och utan överdrift satt jag och en kompis i fyra till fem timmar och försökte klara av de två sista bossarna. Osynliga väggar vid stup som bokstavligen låter motståndaren studsa tillbaka in på banan (!), som naturligtvis försvinner om det är jag som står vid kanten, och kraftiga kombinationer som nästan hela tiden gör att jag befinner mig i luften utan möjligheten att kunna blockera, gör det enormt frustrerande att spela mot datormotstånd i SoulCalibur V.

Kommentarer (7)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!