Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: Park Patrol (C64, 1984)
Miljö- och aktivistspel är en genre som aldrig riktigt velat lyfta; det är uppenbarligen svårt att göra god spelmekanik av kalkning av sjöar, sanering av oljestränder eller trädkramande.
Flaskor och burkar är människans spår där hon dragit fram.
För mig var därför det lilla, förhållandevis okända, Park Patrol ett välkommet tillskott när det begav sig. Förutom det uppenbart medvetna valet att låta spelaren välja antingen kvinna eller man var spelet en frisk fläkt i det att du tar rollen som parkskötare och ska hålla grönområdena fria från burkar och flaskor - samt allmänt hjälpsam mot både folk och fä. Mest folk.
Naturen begriper dock inte alltid människans välvillighet och därför attackerar parkens djur dig, din hjälpsamhet till trots. I din lilla gummiflotte med utombordsmotor snirklar du förbi både ormar och sköldpaddor och måste även ta dig tid att då och då bistå en utmattad och drunknande badare.
För att vara så pass gammalt innehåller Part Patrol en del finesser, som blomman som ger dig odödlighet och möjligheten att faktiskt balansera på stockarna som flyter stilla i vattnet. Storheten ligger för mig personligen i hur en simpel och enkel spelmekanik kunde hålla fast mig, trots att jag inte fick skjuta, spränga eller käka upp en enda fiende.
Veckans Retrokalkon: Rainbow Warrior (A500, 1989)
Veckans Retrokalkon är ganska pinsam i dubbel bemärkelse. Miljöspelet Rainbow Warrior var tänkt att låta spelaren förstå vilka argument som ligger bakom Greenpeace verksamhet, och i synnerhet den som utgår från skeppet Rainbow Warrior som sänktes av Frankrike år 1985. Hon bärgades därifrån och placeras istället på sjöbotten - där hon fortfarande ligger kvar - utanför Australiens kust år 1987 som dykvrak.
De elaka sprayburkarna vill förstöra ozonlagret. Bra andemening, dålig idé.
Spelet Rainbow Warrior blev ett hett diskussionsämne då svenska Greenpeace vägrade befatta sig med det och även ville förbjuda all försäljning i Sverige.
Efter att ha kikat på ett utkast till spelidén, ett år innan dess färdigställande, kom man fram till att det var alltför actionbetonat för att falla dem i smaken och dåvarande verksamhetsansvarige, Gunhild Steiner, såg ingen anledning att böja sig - trots att brittiska Greenpeace var med att utforma spelet och en del av intäkterna skulle gå till moderorganisationen.
Nu blev spelet en kalkon, trots allt, men inte på grund av vådliga actionmoment. På ett nästan fånigt plan ska spelaren stoppa marscherande sprayburkar från att förstöra ozonlagret och muterade hajar som gör livet surt för Greenpeace-folket och deras vänner delfinerna (såklart). Om svenska Greenpeace gått in och velat stoppa spelet för att det färdiga resultatet helt enkelt var för dåligt hade jag fullt ut respekterat detta utan förbehåll.
Särskilt aktuell var verklighetens Rainbow Warrior just 1989, eftersom Greenpeace precis beslutat att trålaren de nyligen köpt skulle döpas om till Rainbow Warrior II - ett fartyg som såvitt jag vet fortfarande är i organisationens tjänst.
Men låt spelet Rainbow Warrior stå kvar som en pelare för att påminna om hur man inte gör.
