Recension: Resident Evil: Revelations

Skänker hopp åt serien

Jag har svårt att bli skrämd av det som händer på en skärm som är så liten att min mobiltelefon ser ut som en biografduk i jämförelse.

Men Resident Evil: Revelations överraskar mig genom att vara förvånansvärt genomtänkt rent suggestivt; grafiken och ljudet är väldigt bra för att vara utklämt ur en 3DS och likaså kan jag känna att de måhända uttjatade sekvenserna som inleds i stil med "What is that sound, can you hear it too?" faktiskt fungerar i de trånga utrymmen som snövidderna och fartygsutrymmena i detta spel typiskt erbjuder.

Resident Evil: Revelations är enligt uppgift tänkt att utspela sig mellan Resident Evil 4 och 5, två titlar jag spelade för första gången så sent som i fjol och har färskt i minnet. Radarparet Jill Valentine och Chris Redfield är tillbaka, men istället för att slå sina axlar ihop med varandra har de varsin ny partner i form av italienskbrytande Parker Luciani med stora hagelbrakaren och Jessica Sherawat med sin fåniga våtdräkt.

För den nytillkomne kan antalet organisationer med tre- eller fyrabokstavsförkortningar som fladdrar förbi verka förvirrande, men kortfattat handlar det hela om att Jill och Parker letar efter Chris och Jessica som ska befinna sig på en båt mitt ute på öppna havet, innan kontakten bröts. Vi får småningom reda på att terrororganisationen Veltro är tillbaka efter att mystiskt ha försvunnit sedan dagen de släppte loss ett förödande virus i projektstaden Terragrigia.

Spelaren får lite mer kött på benen kring antiterrorgruppen BSAA, som Chris och Sheva sades arbeta för i Resident Evil 5, och även FBC, den federala myndigheten för biokemisk säkerhet, presenteras närmare. Överhuvudtaget lägger berättelsen något mer vikt vid dessa organisationer och dess agendor än vad som tidigare varit tydligt - och den är också betydligt rakare och intressantare än vad vi är vana vid efter de senaste installationerna i serien, där berättandet varit torftigt som bäst.

Jag hade gärna sett att jag fick spela Jill Valentines episoder under längre stunder, hellre än att skeppas över till exempelvis Quint och Keith - Resident Evils motsvarighet till Helan och Halvan.

Men... det stora problemet med berättelsen och skräcken i Resident Evil: Revelations är att det hela klippts i bitar - för att efterlikna en slags tv-serie, får jag förmoda. Nutid blandas med saker som hände för en kvart sedan och de cliffhangers som säkert finns till för att få mig att kippa efter andan låter mig istället pusta ut och landa - och en del spännande moment går faktiskt förlorade, istället för tvärtom. Åtminstone för mig.

Jag hade gärna sett berättelsen köra i en rakare följd och jag hade också gärna sett att jag fick spela Jill Valentines episoder under längre stunder, hellre än att skeppas över till exempelvis Quint och Keith - Resident Evils motsvarighet till Helan och Halvan.

De protagonistbyten som sker passar bättre i spel som Heavy Rain än i Resident Evil: Revelations, i vilket den svårfunna spänningen lätt bryts av ständiga avbrott.

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!