Recension: Uncharted: Golden Abyss (PlayStation Vita)

Vill du följa med på ett litet äventyr?

Naughty Dogs Uncharted-serie är en av vår konsolgenerations mest uppskattade serier, och förmodligen den bästa till PlayStation 3. Uncharted 2: Among Thieves är ett av de absolut bästa spelen jag kört, och även fjolårets Uncharted 3: Drake's Deception (9/10) imponerade stort.

Främst har det varit den filmlika upplevelsen som lockat, men även utvecklarnas förmåga att pressa ut mer av maskinvaran än konkurrerande spel som släpps vid samma tidpunkt.

Nu släpper Sony sin PlayStation Vita, som är en rejält kraftfull bärbar konsol, och då passar Naughty Dog på att låta en annan studio utveckla ett Uncharted-spel till den. Bend Studio ligger bakom den anrika men numera nästan bortglömda Syphon Filter-serien, men har främst pysslat med PlayStation Portable-spel de senaste åren.

De verkar i alla fall ha god koll på det tekniska, för Uncharted: Golden Abyss är väldigt snyggt. Åh, så snyggt det är. Visst, ibland blir det smått kantigt, och karaktärernas ögon kan se lite döda ut. Men för att vara ett lanseringsspel till en konsol sticker detta verkligen ut. Texturerna är färgstarka, och ljussättningen är helt underbar. Utsikterna över vidsträckta landskap med avlägsna bergstoppar i solnedgången imponerar lika mycket nu som det gjorde i Uncharted: Drake's Fortune.

Det här är helt klart ett spel du vill visa upp för nära och kära som undrar varför du köpt en PlayStation Vita.

Trailer från Uncharted: Golden Abyss gör redo för släpp

Det här är helt klart ett spel du vill visa upp för nära och kära som undrar varför du köpt en PlayStation Vita.

Och det är kul att följa med på äventyret, även om det känns mer som Den vilda jakten på juvelen än Indiana Jones den här gången. Berättelsen faller in i en enkel mall där Drake omger sig med platta karaktärer, den ena mer stereotyp än den andra. En lömsk tjuvkumpan, en eldig och kaxig tjej, en ondsint och storväxt skurk och hundratals fiender som bara väntar på att bli nedskjutna. Det blir inte mycket simplare än såhär. Som tur är höjs berättelsetempot ett snäpp i mitten, främst tack vare att spelet får besök av ett välbekant ansikte, och den rappa dialogen som följer fungerar som en utmärkt morot för att spela vidare.

Röstskådespeleriet är det inget större fel på. Dialogen är välskriven och Nolan North gör sin roll som Nathan Drake precis lika bra som vanligt. Även birollerna sköter sig, men ibland säger folk sina repliker med lite konstig timing. Samtalen går lite fort fram och karaktärerna pratar som att de redan vet vad den andre ska säga. Och att höra fienden förvånat utropa att jag är beväpnad framåt slutet av en eldstrid är rätt humoristiskt. Ja, särskilt när han är den sista kvarvarande skurken.

Radioteatervibben är påtaglig, och är väl ett tecken på att det inte är Naughty Dog som hållit i tyglarna denna gång. För utan det där lilla extra blir inte matinéäventyret till en mysig berättelse, utan mer som en b-film.

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!