Eurogamer.se

Recension: Warp

Dags att kasta varpa!

Sällan har väl en titel på ett ord berättat så mycket av ett spels innehåll som i Warp. Min primära uppgift som spelare är nämligen att teleportera mig fram genom ett antal tankekrävande banor, och även om mina förmågor uppgraderas allt eftersom spelet fortskrider så förblir detta kärnan.

Min karaktär är en liten utomjording som tillfångatagits av människor och nu blivit placerad på en forskningsstation på havets botten, och jag ska - i ett fågelperspektiv - ska försöka guida denna gulliga lilla varelse till frihet.

För gulligt är det, men det bryts också av abrupt när forskare och soldater exploderar i kaskader av blod, eller av de mer eller mindre rumsrena uttryck dessa slänger ur sig i tid och otid. Det blir en lite märklig konflikt i innehållet men jag som vuxen finner det åtminstone klart underhållande.

Warp-trailer får folk att explodera

De exploderande människorna är inget som uppträder av sig själv, istället är det en förmåga min lilla utomjording snabbt lär sig som tillåter honom att teleporteras in i andra objekt. Detta kan användas för att bara gömma sig, eller för att skaka sönder nämnda objekt inifrån. En tunna kan explodera och skada en fiende, ett kanontorn kan elimineras för att öppna vägen framåt och människor kan alltså tas av daga på ett våldsamt sätt.

"En av styrkorna med Warp är nämligen att det för många pussel och hinder inte bara finns en lösning för hur jag skall ta mig fram, istället kan jag välja både väg och metod efter hur jag vill spela."

Fler förmågor tillkommer efterhand och jag kan snart projicera en spökbild av mig själv för att distrahera och lura fienderna, kasta objekt över skärmen, smyga tystare, springa snabbare med mera, och detta ger också en valfrihet i hur jag tar mig an banorna.

En av styrkorna med Warp är nämligen att det för många pussel och hinder inte bara finns en lösning för hur jag skall ta mig fram, istället kan jag välja både väg och metod efter hur jag vill spela. Det är fullt möjligt att smyga mig igenom spelet utan att ta död på en enda av människorna som försöker stoppa mig, eller så kan jag göra allt i min makt för att lämna ett blodigt spår efter min framfart.

Detta är något som känns igen från Metal Gear Solid-serien och inspirationen från de spelen stannar inte där. Perspektivet snett ovanifrån känns bekant, och det finns också ett antal utmaningsrum där jag i virtuella små banor utmanas och får träna på saker som att teleportera mig fram så snabbt som möjligt, ta kål på fiender med hjälp av min projektions-teknik eller använda någon annan av de förmågor jag har.

Warp känns alltså trots en intressant grundmekanik inte särskilt unikt, och vissa problem finns med kontrollerna. Dessa kan vara lite väl oexakta och oförutsägbara vilket snabbt leder till mången plötslig och oväntad död. När intelligensen och beteendet hos fienderna också sviktar - till exempel är det ofta svårt att veta när en vakt kan se mig eller ej - så hotar frustrationen runt hörnet, men som väl är innehåller undervattenskomplexet generöst med sparpunkter så oftast behöver jag inte spela om en särskilt lång sträcka vid omstart.

Med hyfsad variation, en del smarta pussel och underhållande spelmekanik finns det tillräckligt här för ett par timmars god underhållning, och många exploderande fiender förstås.

7 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Warp Gabriel Johansson Dags att kasta varpa! 2012-03-01T12:23:00+01:00 7 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!