Recension: Mario Party 9

Marios karriär som festfixare får sig ett lyft

Lika mycket som jag älskar Mario Party-serien till N64 och GameCube - lika mycket avskydde jag Mario Party 8, som hittills varit det enda spelet i serien på Nintendo Wii.

Men även första spelet till GameCube, Mario Party 4, var en besvikelse - så kanske hade jag ett litet hopp om att serien åter skulle ta sig i kragen även till Wii. Och det lönade sig att hoppas; Mario Party 9 är det bästa som hänt Nintendos partyserie på många, många år.

Problemet, som jag ser det, med Mario Party-serien är att den inte riktigt hängt med i casual-utvecklingen; det har i de senare spelen varit svårt att få helt nya spelare med på banan eftersom ingen vill bli till åtlöje, särskilt inte den som normalt inte spelar tv-spel. Visst har minispelen varit lätta nog, men det har varit allt svårare att få översikt över spelbrädet i takt med att finesserna blivit mer avancerade och dessutom tog ett fullt parti med 20 omgångar sällan kortare tid än 90 minuter - det är ju faktiskt en hel fotbollsmatch.

Lägg därtill att Mario Party 8 släpptes hyfsat nära lanseringen av Nintendo Wii (inom ett år, om jag inte minns fel) och led av det tvångsmässiga behovet att använda wiimotens alla funktioner och finesser till max - trots att hårdvaran som sådan kanske inte riktigt levererade supertajt kontroll över det som skedde. Jag verkligen avskyr åttan.

Första ändringen Mario Party 9 gör är att samtliga spelare färdas i samma ekipage över spelplanen. Borta är alltså den tid då ni förirrar er runt på olika platser och först i varje omgång måste kolla var ni är och räkna steg. Istället flyttar ni allihop tillsammans varje gång det är någons tur och den spelare vars tur det är får allt ni landar på eller går förbi. Det borde uppskattas enormt av både den tidspressade och nykomlingen.

Nintendo släpper rörliga bilder från Mario Party 9

"Det handlar alltså en hel del om att få rätt tärningsslag och förflytta sig lite taktiskt."

Den andra stora förändringen är att spelomgången är klar när ni kommer till slutet av banan och möter storbossen; däremellan har ni normalt sett fått möta en mellanboss på vägen. Återigen är det den som tar spelarna dit som bestämmer över valmöjligheterna och plockar öven potentiellt fler stjärnor när bossen är knäckt.

Stjärnor, ja - tidigare har det handlat om att köpa stora stjärnor för mynt - nu handlar det om att plocka på sig så många ministjärnor som möjligt, och undvika de mini-ztars (miniztjärnor på svenska, antar jag? /red.anm.) som fungerar som minuspoäng. Det handlar alltså en hel del om att få rätt tärningsslag och förflytta sig lite taktiskt, och därför är också de flesta power-ups eller hjälpsamma föremål i form av specialtärningar som bara slår 4-6 eller kanske 0-1, och som används vid behov.

Tredje och sista stora förändringen gäller minispelens regelbundenhet, vilket i och för sig även Mario Party 8 nyttjade till en viss del. Istället för att alltid avsluta omgången med ett minispel startas de nu av saker som händer på brädet, eller andra händelser du antingen kan eller inte kan påverka aktivt. Det gör spelet mindre förutsägbart, och det snabbar också upp alltihop.

Kommentarer (4)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!