Eurogamer.se

Recension: Deep Black: Reloaded

Vem drog ut proppen?

Han segnar ner framför mina fötter med ett vrål som låter som om att han slagit sig i tummen med hammaren. Det är sjunde gången jag hör samma vrål och ännu har jag bara hunnit spelat ungefär fem minuter av spelet.

Deep Black: Reloaded är ett traditionellt actionspel som utspelar sig i tredjepersonsvy. Året är 2047 och vi lever i en värld där flertalet stora nationer har gått samman i allianser för att effektivt kunna utrota varandra. Du antar rollen som soldaten Pierce som mitt i den här tumulten tar sig an ett uppdrag för att rädda ett gäng tillfångatagna civila. Men spelet tar en spännande vändning när du upptäcker något helt annat.

Så långt allting gott men tyvärr håller inte den spännande inledningen i sig längre än till du sätter händerna på musen och tangentbordet. Det grafiska påminner om ett något fulare Half-Life 2, fast med ett något snyggare vatten.

Just vattnet spelar en mycket stor roll i spelet. En av huvudsysslorna är nämligen att sätta på och stänga av vattenflöden så att vattennivån ändrar sig och du kan nå nya platser som du inte tidigare kunnat. Rörmockarinslaget är roligt den första och kanske andra gången, sedan känns det som att det räcker. Problemet är bara att då har det endast gått 20 minuter av spelet.

Deep Black Reloaded

Själva skjutandet går till på sådant sätt att du springer runt och gömmer dig bakom lådor, något som blev standard för spel med låg budget och snabb utvecklingstid någonstans i mitten på 2000-talet. Momentet känns äckligt bekant och du behöver med andra ord inte lära in dig några nya styrmetoder för att spela spelet.

"Spelet är en imponerande uppvisning av felaktiga beslut staplade uppe på varandra. Fortsätter spelskapare att skapa liknande dussinspel kommer jag snart att kasta in handduken och bara spela spel från 90-talet."

Lägg där till den numera klassiska pilen som pekar exakt var du ska någonstans så att du slipper gå vilse. Men att gå vilse i en rak korridor utan andra vägar än rakt fram måste vara en utmaning även för den utan ett uns av lokalsinne.

Ljudet på fiendesoldaternas dödsskrik påminner starkt om när jag och min kusin för 18 år sedan satt i DOS och gjorde egna dödsljud till Doom 1 där vi försökte härma spyende vårtsvin. Dödsljuden är dessvärre lika dåliga i Deep Black: Reloaded och används lika ofta som i vår utgåva av Doom - The warthugs revenge.

Det gäller också att hålla de välartikulerade fienderna på avstånd. I andra spel är du kanske van att ta fram ett närstridsvapen när en fiende blir för närgången. Men det kan du glömma här. I Deep Black: Reloaded ansåg antagligen utvecklarna att det är ett gammalt spelmoment som måste moderniseras något, vilket de löste genom att låta samtliga fiendesoldater bära ett speciellt utvecklat klädesplagg som är laddat med 40000 volt livsfarlig energi, som direkt vid kontakt med spelaren dödar densamme på momangen.

Spelet är en imponerande uppvisning av felaktiga beslut staplade uppe på varandra. Fortsätter spelskapare att skapa liknande dussinspel kommer jag snart att kasta in handduken och bara spela spel från 90-talet. Det är spel som Deep Black: Reloaded som får vuxna barn att bli vuxna och att lämna sitt spelintresse bakom sig.

2 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Deep Black: Reloaded Roberth Läckström Vem drog ut proppen? 2012-03-15T16:00:00+01:00 2 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!