Veckans Retrokanon är en återkommande torsdagsföljetong här på Eurogamer, då vi presenterar ett spel vi kanske misstänker att du glömt men som på sin tid var riktigt bra. Veckans Retrokalkon är ett spel inom samma genre, fast denna titel får mer än gärna glömmas bort i all evighet.
Tanken är att spelen ska hänga ihop någorlunda rent genremässigt och presentera det bästa och det sämsta från en tid som flytt. Spelen vi kollar på kommer företrädesvis från C64, A500, Atari, NES, SNES, Saturn, Dreamcast, SEGA Master System och SEGA Mega Drive och ska ha rätt många år på nacken. Call of Duty: Modern Warfare duger alltså inte.
Veckans Retrokanon: Shadowgate (NES, 1989)
Som liten grabb var jag kanske inte världsbäst på några andra språk än svenskan. En del engelska uttryck kände jag givetvis till, även om de flesta kanske var av den typen som snarare används i en Bruce Willis-rulle än i ett samtal kring frukostbordet.
Instant death. Den slemmiga vägen.
Detta var dock inget problem, då de allra flesta spel inte hade några längre partier av svårfattad text eller klurig vokabulär. Jag klarade mig oftast med att veta vem som var god eller ond, och vad som hände fram tills de goda krafterna vann fyllde jag på med hjälp av fantasi.
En kompis hade dock vid ett tillfälle lånat ett spel som var textat på svenska, inte så konstigt då det var ett av de första NES-spelen som gick ut på att läsa riktigt mycket text och förstå vad alla prylar var för något. Efter att jag plockat upp kvasten försvann nämligen det grafiska och istället fick jag leta mig fram i inventarielistan tills jag hittade en "broom".
Shadowgate var inte det bästa rollspelet jag någonsin sett och jag kan inte riktigt komma på vad det handlade om, mer än att jag skulle stoppa någon trollkarl. Det var dock en fantastisk lek med fantasin då jag efter att ha testat i flera timmar kom på att jag var tvungen att smälta isen med en fackla för att få tillbaka den glob jag precis använt för att få isen att sprida sig så att jag kunde traska ut på dammen och hämta nyckeln skelettet höll i.
Den här spelstilen var ny för många av oss; en viss typ av rollspel och prylsamlande hade spelarna tidigare upplevt i det första Zelda-spelet, men i Shadowgate såg du allt från ditt eget perspektiv och det hela var i mångt och mycket uppbyggt kring "trial-and-error" - efter att ha löst de första 10 pusslen ett 20-tal gånger tog det inte många minuter att ta sig halvvägs.
Enligt Wikipedia var till och med den svenska versionen extra speciell, då vissa översättningsmissar hade gjorts. Orden "Gå" och "Slå" var ersatta av "Gä" och "Slä". Bergsala ska ha inkluderat en formell ursäkt i spelets förpackning, vilket jag personligen inte kan minnas...
Veckans Retrokalkon: Diablo (PS1, 1998)
Diablo och dess uppföljare har jag spenderat ett otal timmar med genom åren. Berättelsen, karaktärerna, musiken och fienderna - allt är utmärkt och gör att jag för första gången på riktigt länge funderar på att köpa en speldator, allt för att kunna lira Diablo III.
Här letar vi dock kalkoner, och för att hitta en sådan i Tristram med omnejd, så får vi jobba lite.
Till att börja med är det PlayStation-versionen som gäller. När du väl har lagt fingrarna på en sådan version ska du leta dig in i inställningarna och ändra språket till svenska, och tadaaa - en kalkon är född.
Om du inte orkar så kan du även spana in klippet nedan, så förstår du vad jag menar...
