Recension: Binary Domain

Skrotningspremien lär höjas

Tredjepersonsskjutare från Japan är på förhand ett minst sagt osäkert koncept, där vi de senaste åren fått se ett flertal mer eller mindre misslyckade exempel som Quantum Theory och Lost Planet 2 blandas med enstaka lysande exempel som Vanquish.

Binary Domain har inte samma unika upplägg som det senare spelet utan känns betydligt mycket mer som en kopia av västerländska skjutare som Gears of War, med sin skyddsmekanik och grupp buffliga muskelberg som kämpar sig fram genom sterila nivåer.

Mitt första intryck när jag startar spelet med denna totalt intetsägande titel är alltså inte det bästa, och det är faktiskt riktig kalkonvarning när muskelbiffarnas halvtaskiga röstskådespelare försöker leverera de första replikerna, som antar jag är menade att vara både tuffa och lustiga på samma gång.

Därifrån blir det dock snabbt bättre och det beror till stor del på motståndarna. Binary Domain utspelar sig ett antal år in i framtiden då robotar är en del av vardagen. Det är dock förbjudet att utveckla robotar som ser ut som människor, men när sådana nu börjar dyka upp beger sig den internationella insatsstyrkan min karaktär är en del av till Japan för att undersöka saken - och förstås sparka en massa metallrumpa.

De fiender jag stöter på är alltså robotar av olika storlek, vilket inledningsvis jag fruktar snabbt ska bli tråkigt och upprepande. Faktum är dock att de fungerar utmärkt som fiender och ger betydligt mer respons än många mänskliga sådana jag är van vid från andra spel. Istället för en stor köttklump som jag matar full med kulor utan någon indikation på hur mycket skada den tål har jag här mekaniska motståndare där metalldelar och kroppsdelar flyger när mina skott träffar.

Video på första 15 minuterna i Binary Domain

"Binary Domain utspelar sig ett antal år in i framtiden då robotar är en del av vardagen."

En robot med exempelvis avskjuten arm stannar till och plockar upp sitt vapen med den andra armen och skjuter jag huvudet av en annan börjar den skjuta vilt omkring sig och blir en fara för sina medsoldater. Med ett ben borta hoppar en tredje framåt på det återstående, medan de jag förstört båda benen på oresonligt fortsätter att kravla på sina armar mot mig som blodtörstiga zombier. Även de flesta av de enorma mekaniska bossarna är ganska underhållande avbrott i det stadiga framryckandet.

Historien som berättas har en del intressanta inslag av humanoida robotar som för tankarna till filmer som Blade Runner eller I, Robot - men mellansekvenserna drar ofta ut på tiden och de stereotypa karaktärerna engagerar inte det minsta.

Det skall dock sägas att de inledande grådassiga banorna så småningom blandas upp med mer intressanta omgivningar, även om grafiken som stundtals är riktigt fin inte alltid flyter på helt obehindrat.

Kommentarer (5)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!