Recension: Resident Evil: Operation Raccoon City

Underskattad zombiefest

När en av zombievärldens största varumärken växer sig ännu större är det lätt att bygga upp förhoppningarna. Resident Evil-serien har ett helt gäng skräckinjagande äventyr i ryggen, men i Resident Evil: Operation Raccoon City är det action för hela slanten.

Första uppdraget sätter mig direkt bakom axeln på en av de sex medlemmarna i Umbrella Corporations insatsstyrka, Wolfpack. Utan några krusiduller får jag välja en av specialisterna som huvudkaraktär och ett vapen att rikta mot fiendehorderna. "Nu är det rock 'n' roll", tänker jag.

Min första närkontakt med kontrollerna går tyvärr sådär. I ett rum där jag ska strida mot regeringstrupper tar jag skydd mot en av de strategiskt utplacerade lådorna. Att skjuta från en skyddad plats är en populär företeelse i actionspel nuförtiden och Raccoon City är inget undantag.

För att ta skydd bakom ett objekt går jag helt enkelt fram mot det och sen är det tänkt att spelet automatiskt ska placera mig i rätt läge. Det funkar inte speciellt bra. Vissa gångar fastnar jag på en vanlig vägg, andra gånger kan jag för mitt liv inte klicka fast i en fullt solid bil. Båda scenarierna resulterar allt som oftast i en blodig sorti.

Till sist lyckas jag i alla fall övermanna soldaterna och kan ta mig vidare in i det underjordiska laboratoriet. Ibland dyker fler män med automatvapen upp, oftare horder av zombier och emellanåt saker som är än värre.

Lanseringstrailer för Resident Evil: Operation Raccoon City

"Trots den första, lite avskräckande, stunden känner jag snart ändå en motvillig respekt för Operation Raccoon City."

I det fall du känner igen ortsnamnet Racoon City är det säkert för att du spelat Resident Evil 2 eller 3. Båda dessa utspelar sig nämligen här och under samma tidsperiod som Operation Raccoon City. I denna titel bjuds ett alternativt scenario och flera kända karaktärer från tidigare spel gör gästspel. Jag vill betona ordet alternativt - för du får, minst sagt, möjlighet att helt skriva om historien.

Trots den första, lite avskräckande, stunden känner jag snart ändå en motvillig respekt för Operation Raccoon City. Där jag tidigare varit rädd och försiktig på mina strapatser i Resident Evil-spelen dundrar jag nu fram med hagelgeväret i högsta hugg. Det gäller att gilla läget och se vart jag hamnar; variationen i fiendeskarorna och de relativt öppna banorna vinner så sakteliga över mig.

Än bättre blir det när jag ger mig ut i en större grupp. Hela spelet går nämligen att köra ensam, med datorkontrollerade medhjälpare eller online med upp till tre andra spelare. Tyvärr går det inte att spela på delad skärm.

Ger du dig på någon av de högre svårighetsgraderna rekommenderar jag verkligen att ta sådan hjälp. Din grupp är ganska värdelös i enspelarläget och framförallt kan de inte återuppliva dig om du skulle ha oturen att hamna på fel ställe vid fel tidpunkt. Vilket du ofta behöver en bit upp i nivåerna.

Under uppdragen samlar jag ihop mängder av erfarenhetspoäng. De kan jag sedan förstås använda till att låsa upp färdigheter och nya vapen till mina karaktärer. Mina favoriter blev snabbt Spectre, som kan känna av var fienden befinner sig och Vector, som gör dig osynlig för en kort stund. På samma sätt provar jag mig igenom olika vapen och konstaterar att hagel fortfarande är bäst mot zombier och automatkarbiner biter hårdast på soldater.

Kommentarer (2)

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!