Eurogamer.se

Recension: Diabolical Pitch

Kast med liten djävul

En av de allra roligaste stunderna i Kinect Sports är när du får agera som kastare i baseball, just för att axel- och armrörelsen känns nästan lika naturlig som verkligheten. Att det skulle komma ett Kinect-spel med detta inslag var bara en tidsfråga, men jag var inte helt förberedd på Grasshoppers tagning av det hela med Diabolical Pitch.

Här får du spela som en man som har sett sina bästa dagar inom sporten, främst på grund av en otäck axelskada. I sann vriden, japansk anda träffar han naturligtvis några övernaturliga varelser som ger honom en mekanisk arm för att göra det han är bäst på - att kasta bollar väldigt snabbt.

Den här gången är det däremot inte någon slagman som står längst fram, utan det är demoner som kommer i olika slags former, oftast i olika slags djurdräkter. Du knockar ut dem med ett välriktat hårt kast, antingen genom att bara kasta som vanligt eller genom att först sikta in objektet med din andra hand.

Simplare än så kan inte en kontroll bli på pappret, även om du genom köp av baseballkort kommer att få tillgång till flera olika rörelser. Då följs det direkt av ett övningssegment där du får bemästra den nya tekniken, något som fungerar riktigt bra.

Diabolical Pitch-trailer

Redan nu förstår du kanske att Diabolical Pitch är ett väldigt repetitivt spel, men så länge du spelar i lagom doser är det riktigt kul till en början. Däremot börjar frustrationen komma fram i den andra av fem världar, då det visar sig att Kinect-kameran kan missa ens kast.

"I sann vriden, japansk anda träffar han naturligtvis några övernaturliga varelser som ger honom en mekanisk arm för att göra det han är bäst på - att kasta bollar väldigt snabbt."

Det uppstod närmast en panikartad reaktion där jag hann kasta fyra-fem gånger utan resultat innan fienden kom fram till mig och delade ut stor skada. Jag vet inte hur många gånger jag svor åt det, och visst, det hjälper säkert om du har en stor golvyta att gå på, men andra Kinect-spel har visat att det går alldeles utmärkt trots begränsat område.

När jag väl har fått gå ifrån spelet för att vila armen och lugna mitt kokande temperament blir det bättre, och då uppstår emellanåt det där klassiska "bara en bana till"-tänkandet. I grunden är Diabolical Pitch ett klockrent exempel på hur ett mindre spel ska struktureras, både gällande själva spelidén och distributionen, men när allt är klart återstår det bara ett lokalt flerspelarläge och möjligheten att kasta dig in på en högre plats i poängtopplistorna.

Det räcker inte på långa vägar, utan spelets öde är att vara aktivt och populärt i någon vecka, för att sedan försvinna i mängden bland kortlivande spel på Xbox Live Arcade. En lovande idé blir inte en homerun per automatik.

6 / 10

Läs vår betygspolicy Recension: Diabolical Pitch Jonas Aronsson Kast med liten djävul 2012-04-04T17:30:00+02:00 6 10

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!