Recension: Confrontation

Den obligatoriska sammandrabbningen

Confrontation är ett klassiskt actionrollspel med taktiska inslag från det franska spelföretaget Cyanide. Det bygger på Rackhams figurspel från 1996 och utspelar sig i spelvärlden Aarklash där du som spelare tar kommandot över ett gäng krigare från Akkylannian i deras kamp mot alkemisterna från Dirz.

Din grupp av karaktärer kan bestå av upp till fyra krigare som väljs från totalt tolv olika klasser. Likt många liknande spel gäller det även här att välja rätt klassuppsättning till rätt uppdrag.

Själva spelet är uppbyggt i ett gäng olika uppdrag, eller banor som jag föredrar att kalla dem. Personligen känner jag mig lite trängd av det här designvalet i ett actionrollspel. Vibbarna från Starcrafts nivåer när du ska ta dig igenom en bana med ett par ensamma soldater gör sig ständigt påminda, och likt föregående spel ses Confrontation ur ett snett fågelsperspektiv.

Ny Confrontation-trailer

Varje bana är strängt snitslad mot ett mål som ständigt syns i din minikarta. Ibland kommer du dock fram till en låst dörr och måste då gå in i det enda öppna rummet i närheten för att dra i en spak, och variationen av det här momentet består i att avståndet mellan låst dörr och spak varierar friskt. Ibland räcker det med att behöva gå två meter, men ibland kan du råka ut för att behöva springa betydligt längre sträckor för att nå den tidigare låsta dörren.

"Som ett gäng förfriskade 17-åringar med falskleg, som lägger sin förhoppning på att komma in på krogen genom att vara så snabb som möjligt in genom dörren, fastnar de gång på gång i de trånga dörrpassagerna."

Under spelets introduktionsdel, som består av ett gäng textrutor, får du reda på att vissa passager är trånga i spelet och att det gäller att ha rätt person som går längst fram. Så långt allting gott, men det spelet inte berättar är att hjältarna allt som ofta har riktigt stora problem att passera igenom vissa dörrar.

Som ett gäng förfriskade 17-åringar med falskleg, som lägger sin förhoppning på att komma in på krogen genom att vara så snabb som möjligt in genom dörren, fastnar de gång på gång i de trånga dörrpassagerna. Där sitter hela gänget fast tills du manuellt väljer att backa personen längst bak i kön som likt en kil har kört fast de andra i sin hast att komma först igenom.

En sak som jag personligen kan tycka höra till ett actionrollspel är att kameran ska följa med de karaktärer jag flyttar. Åtminstone den karaktären jag har aktiv eftersom man ibland vill dela upp sitt gäng. Nu är du tvungen att hela tiden flytta kameran manuellt, antingen genom att hålla musen vid skärmkanten eller med piltangenterna.

Förfarandet förtar det lilla flytet man ändå kan få upp mellan alla andra störande moment som ständigt är närvarande.

Kommentarer

Det går inte längre att kommentera. Tack för ditt deltagande!